Det är inte lätt när man inte vet hur man styr tummen. Eller ens har fattat att den tillhör den egna kroppen. Eller att man har en kropp.
:::
Senaste veckan har min annars så timida och charmiga avkomma levt rövare. Vill inte ligga på golvet, inte vara vaken själv, inte sitta i babysittern... allmänt gnällig och kinkig, och till och med SKRIKIG. Det är nytt. Och hon slutar inte i första taget. Måste erkänna att det varit lite slitigt. Vissa gånger har jag funderat på att slänga ut henne på balkongen, andra gånger på blocket.se. Men det går ju över fort förstås, för hon är ju inte BARA sur. Hon är bara lite mer tjurig än glad för tillfället. Jag har gjort vissa efterforskningar i ämnet och det sägs vara 12-veckors-krisen. Barnet träder in i Nyansernas värld... jaha.
Kan i alla fall konstatera att nu, nu är hon på väg tillbaka. Idag har hon (hittills) varit en liten ängel. Så himla glad och go, pratar och sprattlar och visar sina nya färdigheter. Tummen tycks passa bättre i munnen och snart kan hon rulla från rygg till mage. Lilla loppan.
Dagarna går så himla fort. Vi sover (mer eller mindre) på varsitt håll på nätterna, och på mornarna har jag oftast en timme för mig själv innan lilla grisen vaknar och vill ha frukost. Sen pysslar vi på med påklädning och blöjbyten, tandborstning och Top Model. Vid lunchtid går vi på promenad, ca 2 timmar, handlar lite, lulan somnar - och sover vidare någon timme när vi kommit hem. Sen helt plötsligt är klockan 22.00. Jag fattar inte hur det går till.
I helgen som gick var jag i alla fall barnledig några timmar på fredagen, och var på middag med några arbetskamrater på statt. Det är skönt med lite andrum, väldigt skönt, men man kommer ju inte ifrån känslan av att ha glömt något någonstans... Man blir ju lätt lite frånvarande...
Lördagen gick vi runt fårön med Daniel, nätta 2 timmar och 40 min. Hade väl inte räknat med att det skulle vara riktigt SÅ långt, men motion är ju aldrig fel. Resten av helgen spenderades hos Fridströms (börjar bli mer vanligt än ovanligt).
Och nu är det onsdag. Veckan har hittills bjudit på lite solsken och en lägenhetsvisning. Men den gör mig så förvirrad så jag ids inte ens börja blogga om den. Men man kan väl sammanfatta det med att jag inte kommer att flytta dit, förutsatt att de nuvarande ägarna inte vill (i princip)skänka bort skiten.
Stolt gudfar på promenad runt Fårön
Chillar i soffan med Kattår 
4 kommentarer:
Men hon har blivit så stor... och blir hon inte bara sötare och sötare??? Tråkigt att det inte blidde någon lägenhet, den såg ju så fin ut...
oj, hon är ju alldeles stor. skönt att det börjar lugna ner sig med krisen nu..
förresten var det så sjukt igår när jag gick till centrum. då kom du med en barnvagn som såg lite ofräschare ut än din. jag tyckte det var konstigt för du ska ju inte vara här ännu. först när kvinnan som såg ut att vara du var tre meter ifrån såg jag att det var nån annan. som för övrigt inte var ett dugg lik dig nånstans. tänk va konstigt det kan bli.
pussar
Han "guffarn" ser ut att trivas med livet..... passar bra iklädd barnvagn.
japp, det gör han.. hur härlig som helst den bruden.. =)
//Danne
Skicka en kommentar