Så otroligt kallt det är idag. Nästan 25 minusgrader utanför mitt fönster. Det bli således ingen promenad idag... tråkigt. Sådana här dagar känns 40,5 kvadratmeter hyfsat litet. Well oh well. Ännu mer tid till att fundera.. Vi har iofs ett möte på sjukan idag men det får bli bilfärd dit.
Våra dagar innehåller vanligtvis en obligatorisk långpromenad som resulterar i ca 4 timmars sammanhängade sömn för Novis. Det leder i sin tur till lite egentid och en mycket gladare bebis. Ingen blir gladare av att hon powernappar lite här och där under dagen, vilket hon gör om vi inte går ut. Som pricken över i:et spenderar hon då även kvällen med att salutera mig med vrålskrik. Jag (och förmodligen även min psykotiska granne) börjar tycka att det är lite jobbigt att lyssna till.
I förrgår körde vi rally runt varuhyllorna på coop så att lillan fick ligga i vagnen å skumpas till sömn, och igår var vi till biblan och körde några varv. För att lillskruttan skulle sova vidare när vi kom hem igen så bar jag upp hela barnvagnsinsatsen (inte så värst smidigt nej), och ställde den utanför min lägenhetsdörr. Kilade upp dörren med en gympadojja och hoppades att hon skulle gilla läget. Risken att någon "bebis-nappare" skulle hitta min lilla skatt och röva bort henne kändes ganska avlägset (skulle väl vara psykogrannen då), och med trapphusets hysteriska akustik skulle jag höra henne innan hon ens fattat själv att hon vaknat. Det fungerade faktiskt jättebra. Så jag tänkte att jag skulle få en lugn kväll... men icket!
Operation "Söva vrålapan" startade vid 20.00. På med ipoden, och sedan dansade vi genom lägenheten i ca femtiofyra å en halv minut. Bebisen skrek och jag sjöng för glatta livet. Psykogrannen måste ha haft en jävlig kväll. Så vid 22-tiden tänkte jag dränka oss båda i duschen, men fick i stället en supermysig stund med min älskade lilla dotter. Varm, mätt, och jättenöjd somnade hon sedan i sin egen säng, med munnen full av hand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar