.Blogg.

Jag bloggar - alltså finns jag.

Det finns ju hur många olika sorters bloggar som helst. Lika många som antalet olika sorters bloggare. Vissa bloggar om något specifikt ämne, som sport eller mode, andra bloggar om diverse olika samhällsfenomen. Sen har vi privatbloggaren som exploaterar sitt privatliv in i minsta detalj. Trasiga tonårsflickor som skriker ut sin ångest i en förproducerad mall på blogg.se. Eller - stolta föräldrar som bloggar om barnens aktiviteter och onsdagens falukorvsmiddag. Vi har satt etiketter på bloggarna, liksom vi kategoriserar allt och placerar människor i olika fack. Är du en Katrin Zytomierska, en Blondin-Bella, eller en Ann-Louise Gunnarsson från Töreboda?

Jag började blogga för att jag har min familj 100 mil bort, så att de (ni) ska kunna följa lilla Nova-Li som växer alldeles fort... Bloggen är offentlig för alla som är intresserade, men man kan nog säga att den är av en privat karaktär. Det stör mig inte att andra läser, även om jag kan ha svårt att förstå vad människor som inte känner mig får ut av det. Jag tänker ju på det varje gång jag bloggar - att innehållet ska passa. Flera gånger om dagen tänker jag; "åh, det där skulle jag vilja skriva om på bloggen" men sen låter jag bli för att det inte passar bloggens ursprungliga syfte. Så jäkla dumt! Från och med nu ska jag blogga om precis det som faller mig in. Så det så.

Bloggen finns faktiskt för MIN SKULL också.