Senaste veckan har inneburit vin, vänner och hjärnskakning. Måndagen spenderades på balkongen, i skräddarställning med trevligt sällskap i form av Jenny. Tyvärr hade jag riktigt vidrig magkatarr så det blev inte så mycket vin för min del, vilket kanske var tur eftersom att även tisdagen slutade i vinets tecken. Då var magkatarren gone with the wind, så jag Linn och Elina lyckades tömma måndagens påbörjade bag-in-box, samt ytterligare någon flaska Rosse Grosse. Onsdagen med hyfsad bakfylla, löptur, möte på sjukan, tårar och te, avslutades i soffan tillsammans med finaste Erika. Somnade som ett barn i hennes famn - ledsen men trygg.
Torsdag dag fick jag och Novis finbesök från storstan - mina bröder Patrik och Mattias kom och hälsade på. Vi gjorde munksund på en kvart, därefter stan på en timme, och begav oss hemåt för att grilla lite käk. Naturligtvis blev det vin även denna kväll... Matte hade inesterat 125 kronor i ett UNO, men eftersom att vi var oense om spelreglerna ch alldeles för lulliga för att hålla reda på vems tur det var, gav vi upp. Elina dök upp med ett annat spel, "När då då?", sjukt roligt och samtidigt ganska förnedrande. Det går ut på att placera händelser på en tidsaxel, och med mitt usla betyg i historia var jag ganska körd. Mycket skoj var det i alla fall, och efter fyra förluster (för min del alltså) lockade sängen.
Fredag morgon vaknade jag (och alla andra inom en kilometers radie) av Elinas mobil-alarm (varför i hela fridens namn var den ställd på 05.00?). Mötte Mattias i köket, som även han var på jakt efter oljudet. Telefonen låg på diskbänken så efter att ha stängt av alarmet och kastat mobilen på Elina noterade jag att bebis vaknat. Tillbaka ut i köket och diska nappflaskan, och börja göra välling. Kände mig fruktansvärt illamående och förbannade vinet, men var ändå förvånad över att jag mådde så otroligt dåligt. Mer hann jag inte tänka innan det blev svart. Vaknade på golvet där jag låg på rygg och tittade upp på Patrik och Mattias som undrade om jag var ok. Kallsvettig som tusan kravlade jag tillbaka till sängen, men det slutade med ambulans till PÄS. Har aldrig mått så dåligt förut, troligtvis berodde det på lågt blodsocker. Fick glukosdropp och efter sex timmar fick jag lov att fara hem. Slog i huvudet ordentligt, men kom undan med hjärnskakning och lite ont i nacken. Once again - tack Elina, Elisabeth, Matte och Patrik för att Ni fanns till hands med barnpassning, skjuts osv. Ni är guld värda!
Trots detta blev det ändå flytt av soffa på eftermiddagen - har nu fått hem den nya apsköna hysteriskt stora soffan. Den passar grejtans. Tack snälla Danne för att du bistod med bil, släp och muskler. Framåt kvällen blev det dags för kräftskiva i Hortlax, även om jag nog egentligen borde stannat hemma. Men jag ångrar absolut inte att vi for - för det var så otroligt roligt! Jag är så glad att även mina bröder fann sig väl bland arjeplogare, 80-talister, pitebor och VPK (Vodka PowerKing). Och att de förstod vad alla sa. Fantastiskt! Nova-Li var på sleep-over-party hos Mamma H, så hon hade nog också en kanonkväll.
Lördag morgon kunde vi sova ut, det behövde vi nog alla efter fredagens bravader (eller... jag fick ju faktiskt ligga och sova på sjukan, men mina bröder hade ju fullt sjå med sin systerdotter). En snabb lunch på stan och sen bar det av till storforsen. Vi skulle göra upp en eld och grilla lite korv tänkte vi, utan tanke på att vi faktiskt alla tre är stockholmare. Jag vet inte hur det är med Matte och Patrik, men jag kan då inte göra upp en eld i allafall. Matte kämpade tappert och patrik plockade kottar. Rookie som man är hade vi ju ingen kniv heller. Men men, med fyra lätt roade norrlänningar som publik, ett plastlock, gamla papptallrikar och en jäkla massa vilja - så brann det. Nova-Li blev bjuden på sockerkaka, åt typ fyra korvbröd, och tittade sedan på (tillsammans med badkrukan Matte) när jag och Patrik tog ett snabbt dopp i en av grytorna. Fy fan så kallt. Hade aldrig gjort det om det inte var så att Patrik hoppat i först. Det finns gränser för vilken förnedring man riskerar att utsätta sig för. Han hade förmodligen tråkat mig i en evighet framöver om jag bangat ur.
Efter Storforsen for vi direkt till havsbadet och käkade middag på Trapper. Nova-Li höll låda och kröp fram och tillbaka på det oerhört smutsiga golvet, hög på snabba kolhydrater i form av bakad potatis som hennes tappra moder försökt muta henne med. Efter middagen slängde vi oss i soffan och kollade på Jagad. Somnade till eftertexterna.
Söndag morgon packade grabbarna ihop och for söderut. Jag städade tvättade osv innan jag landade i soffan och sluskade hela dagen. Linn och Elina bidrog med trevligt sällskap, smågodis och 3 filmer.
Måndag beslöt jag mig för att fara tur och retur till Umeå (Sörmjöle) för att hälsa på Patriks svärföräldrar med familj. Resan gick bra, bortsett från att ag höll på att somna vid ratten både på dit och hemvägen. Undkom en seriekrock med några millimeter i centrala Umeå, men fick i alla fall veta att mina ABS-bromsar funkar alldeles utmärkt. Något skakis anlände vi i Sörmjöle strax innan lunch, och vi hade en skön dag i solen. Hann även med att träffa Melanie, Anna och deras två veckor gamla son Troy... Så otroligt söt och så vansinnigt LITEN! Och ändå var han större än Nova-Li när hon föddes. Kan för mitt liv inte minnas att min lilla skrutt varit så liten och lätt - hon såg ut som ett monster i jämförelse. Hemma i Pite åkte vi till Högsböleskiftet och eldade uppe vid tjärn tillsammans med Linn och Elina. Mysigt! Men det märks att hösten är i antågande...
Blev långt detta. Å inga bildbevis, för jag är för lat. Men jag erkänner det åtminstone.
Sitter nu i min nya soffa och har djävulsk huvudvärk. Förbannade hjärnskakning. Johan fyller år och vi har grillat och jag har gjort tårta, Ki och Conny har varit här och fikat och nu kommer snart Johan tillbaka med en film. Imorgon blir det jobb igen, Kungen och drottningen samt Viktoria kommer och äter lunch på havsbadet. Celebert minsan. Sista passet nu, sen dröjer det väldigt länge tills jag kommer att jobba igen. Å det känns bra. Riktigt bra.
Orkade du läsa ända hit? Duktig.
1 kommentar:
Hihi det är inte alltid så lätt att göra upp eld, hade ni inget scoutvatten?? =) Så kul att läsa vad du och sötisen har för sig. Får försöka smita in till r34 nästa gång du är där. Kramar Sandra
Skicka en kommentar