Jag känner mig så otroligt korkad, ledsen, naiv, sårad, tillplattad, ensam, kränkt och tom. Kan inte någon bara befria mig från den här jävla sorgen?!
Sen kan någon vänlig själ kanske också tänka sig att ge mig en manual för hur man hanterar livet. Jag gör ju uppenbarligen fel. För det kan väl inte var så att livet alltid ska vara kämpigt bara för att det varit så ett längre tag? Förtjänar man aldrig någonsin bättre?
Jag orkar verkligen inte ta på mig nån jävla mask den här gången. Pausknapp tack.
3 kommentarer:
Vem har sagt att livet är lätt - det går upp och det går ner... Jag hoppas och tror att det kommer att lösa sig även för dig om än det inte känns så just nu! Nån mask ska du inte ha...Kram Ullis
Men Jenni, det har väl varit en bra sommar? Några bra stunder i alla fall? Jag tycker att vi har haft jätteroligt ihop du och jag de gånger vi träffats :-)Önskar att vi gjort massa mer saker från vår lista! Du vet ju att du har en liten stumpa där hemma som kan hjälpa dig må bättre också. Hon älskar dig precis som du är, det är jag övertygad om. Och det gör jag med!! Du är min fina syster, kompis, rumskamrat, lärare och hp-sällskapskollare. Glöm aldrig det:)
Skrev en kommentar igår, men vettetusan vad som hände med den..
Nåväl, det jag ville säga var att det är tråkigt att du känner så. Vet inte vad jag ska säga förutom att du vet var jag finns.. och kram på dig!
Skicka en kommentar