Åh vad jag längtar.
Längtar efter rutiner, klara besked, fasta tider och vetskap om framtiden. Jag längtar efter en skarp kontrast mellan vardag och helg.Vill vakna och veta vart jag ska, veta att dagen kommer att löpa smärtfritt, att vi får våra behov tillgodosedda både jag och Novis. Äta, sova, leka, bada, laga mat, tvätta, städa, handla, umgås, diska, träna, bädda sängen. Vill uppleva Nova-Li varje sekund, samtidigt som jag längtar efter egentid för att hinna med allt som jag måste, behöver och vill göra. När den väl dyker upp, egentiden alltså - blir jag lamslagen av dåligt samvete gentemot allt och alla, även gentemot mig själv och min kropp (exempelvis nu, när jag sitter här istället för att packa upp de sista flyttkartongerna, ta ett långt skönt bad eller tömma kylen på läskiga grejer). Det är därför jag vill planera min tid in i minsta detalj, och det är därför jag blir så svajjig av att inte veta hur dagen ska bli.
Jag har försökt sluta. Sluta planera så förbannat hela tiden. Ta dagen som den kommer. Slappna av. Alla andra verkar ju må så himla bra av det - man jag är inte alla andra och jag har bestämt mig för att återgå till mitt eget sätt. Jag planerar. Är förmodligen ganska ensam om att ha en alldeles egen whiteboard att brainstorma på... Men det är tryggt. Och tryggt är bra.
Så då återstår bara frågan: hur får jag en nio-månaders bebis att göra som jag säger och sova när jag vill...?
Enligt planen lite väl mycket mat utanför tallriken.
3 kommentarer:
Glöm! Niomånaders barn har ingen som helst förståelse för dina viljor. Enklast är att låta deras rytm bestämma... glida med helt enkelt.
Gjorde det misstaget med nr 1 - trodde det var jag som bestämde äta och sovatiderna. Pyttsan. Barn har faktiskt en viss rytm inbyggd (olika för varje barn i och för sig) anpassar man sig efter det så flyter det lite lättare. Fast när man väl har den rutinen så kan man ge sig på att de ändrar sig.
En del tycker att det är charmigt...
Du ska se att det blir flyt i tillvaron bara man låter flytet komma.
Novis somnar nu klockan 17.30 och vaknar 04.00. Jag VÄGRAR flyta med i det... :) Å Patrik blev ju rätt skaplig ändå. :)
Jodå, visst blev han det.... MEN det var en kämpig tid. Fast det var ju värt det - så här i efterhand. Rätt vad det är så är dygnsrytmen annorlunda...
Fast har man inte småbarn som kör igång kl 04.00 så finns de dom som har kattor med fel rytm... gilla läget, mja.
Skicka en kommentar