.Aj.

Jag känner mig så otroligt korkad, ledsen, naiv, sårad, tillplattad, ensam, kränkt och tom. Kan inte någon bara befria mig från den här jävla sorgen?!

Sen kan någon vänlig själ kanske också tänka sig att ge mig en manual för hur man hanterar livet. Jag gör ju uppenbarligen fel. För det kan väl inte var så att livet alltid ska vara kämpigt bara för att det varit så ett längre tag? Förtjänar man aldrig någonsin bättre?

Jag orkar verkligen inte ta på mig nån jävla mask den här gången. Pausknapp tack.

.olycka.

I morse kraschade Novis mot kanten på nattduksbordet (stavas det så?). Hon grät och skrek kort och stötigt så jag hörde att hon verkligen gjort sig illa. Hon blödde från höger öga, jag trodde att hon lyckats få hörnan just i själva ögat och blev alldeles kall... försökte tvinga upp ögat (hon knep ju ihop dem eftersom att hon grät), men det var svårt att se om hon verkligen var blodig i ögat eller om hon bara var rödgråten. Tack och lov lade sig smärtan efter ett tag och hon tittade upp på mig så att jag kunde se att ögat inte var skadat. Däremot hade hon slagit upp ett litet jack precis i yttre ögonvrån varifrån blodet kom. Lilla vännen, det ser verkligen ut att göra ont.

Herregud, hur ska jag kunna skydda Dig från allt som kan hända...?

Hej mormor och morfar!

.väjningsplikt.

Det finns bara ett rätt, och det är Du min älskade Nova-Li. Allt jag behöver är Dig.

.Schwammel.

Idag har jag investerat i en ny skötväska till Novis. Den gamla faller i bitar, och dessutom kände jag för att tröstshoppa något praktiskt. Känner mig ganska mellow efter en stressig, händelserik och omtumlande sommar. Nu kan det bara bli bättre!

Har ju mått ganska kasst senaste veckorna, tuppat av och tagit både en och två åkturer med plingplongdroskan. Är trött och skakig, blöder näsblod och har helt enkelt mått konstigt. Idag har jag varit hos läkaren på utredning, och det tros röra sig om giftstruma. Provtagning imorgon, så får vi se! Är det inte det så rör det sig iallafall inte om något allvarligt, utan om ren stress med utmattningssymtom, i kombination med lågt blodtryck. Så jag är lättad!

Finaste lilla kråkan har senaste dagarna varit lite wild and crazy och börjat släppa taget när hon står upp. Tur att hon har vaddering i rumpan, för det är inte direkt stadigt! Men häftigt ändå att hon vågar prova. Hon vinkar när man säger "hej hej", och Elinas idoga försök att lära henne en äkta high five börjar ge resultat. Hon säger dadadadada mest hela tiden, och ibland tyckr jag mig höra ett mamamama också! Än så länge bara tre tänder, en uppe och två nere, men de fungerar alldeles utmärkt... man får hålla undan snoken när hon ska pussas. Hon äter jättebra, men sover helt åt skogen. Idag sov hon från 10-14, inte konstigt att hon inte sover på nätterna! Men men, det är väl bara att följa henne - det ordnar nog upp sig så småningom.

Snart åker vi till Stockholm. Ska bli roligt att träffa alla igen - det var ju så länge sedan! Lilla Tuva har hunnit bli 1 år och Thia har fyllt 3 och blivit stora tjejen. Önskar att jag kunde ta bilen ner, men stannar ju bara en vecka så det är bättre att ta flyget och komma fram snabbare. Usch, jag blir stressad bara jag tänker på tunnelbanor och bussar, jag vägrar att flänga runt som jag brukar göra.

(Asså förlåt, men jag har fastnat framför lyxfällan. Vad i hela fridens namn är en sko-konsult?! Är det någon högskoleutbildning eller...? Man behöver väl ingen examen för att fatta att man ska försöka sälja gummistövlar när det regnar och sandaler när det är sol?! Vilket trams.)

I alla fall - jag kommer nog att hålla mig på Ekerö mestadels, så är det någon som gör anspråk på vårt celebra umgänge så får ni vara beredda på att pallra er ut till vackra Mälaröarna! Men förslag på aktiviteter mottages tacksamt... jag vill ju ändå få ut så mycket som möjligt av vår vistelse!

Nu ska jag dricka upp mitt te och get ready for bed. Johan den lurken (och den beställda cola lighten) lyser med sin frånvaro, han har väl fastnat hos Ki! Han skulle visst frisera sig, jag röstade på mohikanfrilla. Vi får väl se resultatet av moster Ki's framfart med klippmaskinen.... eh ... rakapparaten...?...trimmern...? jaja, resultatet uppenbarar sig väl i balkongdörren any minute now. Godnatt!

.planning please.

Åh vad jag längtar.

Längtar efter rutiner, klara besked, fasta tider och vetskap om framtiden. Jag längtar efter en skarp kontrast mellan vardag och helg.Vill vakna och veta vart jag ska, veta att dagen kommer att löpa smärtfritt, att vi får våra behov tillgodosedda både jag och Novis. Äta, sova, leka, bada, laga mat, tvätta, städa, handla, umgås, diska, träna, bädda sängen. Vill uppleva Nova-Li varje sekund, samtidigt som jag längtar efter egentid för att hinna med allt som jag måste, behöver och vill göra. När den väl dyker upp, egentiden alltså - blir jag lamslagen av dåligt samvete gentemot allt och alla, även gentemot mig själv och min kropp (exempelvis nu, när jag sitter här istället för att packa upp de sista flyttkartongerna, ta ett långt skönt bad eller tömma kylen på läskiga grejer). Det är därför jag vill planera min tid in i minsta detalj, och det är därför jag blir så svajjig av att inte veta hur dagen ska bli.

Jag har försökt sluta. Sluta planera så förbannat hela tiden. Ta dagen som den kommer. Slappna av. Alla andra verkar ju må så himla bra av det - man jag är inte alla andra och jag har bestämt mig för att återgå till mitt eget sätt. Jag planerar. Är förmodligen ganska ensam om att ha en alldeles egen whiteboard att brainstorma på... Men det är tryggt. Och tryggt är bra.

Så då återstår bara frågan: hur får jag en nio-månaders bebis att göra som jag säger och sova när jag vill...?

Enligt planen lite väl mycket mat utanför tallriken.

.Nova-Li.

Att använda kameran är svårt nog, att lägga upp bilder ännu svårare, för att inte tala om att framkalla... känner mig tvingad att lägga upp lite pics från vårt liv, eftersom att jag varit så fasligt dålig på att uppdatera med både text och bilder. Har varit lite mycket annat kan man nog påstå!

Lilla grynet blev hela nio månader igår. Lika många månader som jag gick och bar henne i magen - med skillnaden att de här månaderna rasat fram! Hon är inte längre en liten spädis - hon är ett barn. Hon har humör (vet inte vem hon släktar på där), och för varje dag som går upptäcker jag fler och fler egenheter hos henne som gör henne till just Novis. Hon är verkligen en gåva! Och det säger jag trots att jag just lyckats få henne att somna, efter en timmes gallskrik, tårar och turbulens. Nu vill hon bara stå och gå. Hon far fram som ett jehu på alla fyra, men ställer sig upp mot allt som går. Hon äter jord ur blomkrukorna, pillar på knapparna på DVD:n, river ut saker ur skafferiet och gör små fina fettfläckar på spegeln. Hon är en gåva.

Och jag älskar att känna hennes söta majskroksandedräkt mot min kind.

Nova-Li med kusin Emmy, i Sörmjöle

Titt-uuuuut!

Min lilla badnymf hos mamma H

Det är svårt att fota ett barn som kryper i 180 mot en...

Fokus framtand (och broccolipuré)


~~~

Lite Pics från sommaren...

Lilla Nova-Li badar i havet för första gången - Pite Havsbad

Jim en sommarkväll nere vid kärleksstigen

Samma kväll passade Johan på att bada

Åsså grillade vi lite korv. Falukorv...

Kärlek vid strandkanten

Nova-Li och jag var till Storforsen med gudfar Daniel. (Så här mycket hår har lillan nu...)

Vi grillade korv förstås - gick dåligt.

Gladskiten

Ganska mäktigt...

Nova-Li och Danne vid forsen

Såhär fint är det nere vid kärlekstigen...

(där jag ju faktiskt i princip bor)

Nice sandstrand

Underbar skogs-stig att springa på

Små stigar leder ner från spåret till små fina stränder

Emelie lycko-skuttar!

.typ as-långt.

Senaste veckan har inneburit vin, vänner och hjärnskakning. Måndagen spenderades på balkongen, i skräddarställning med trevligt sällskap i form av Jenny. Tyvärr hade jag riktigt vidrig magkatarr så det blev inte så mycket vin för min del, vilket kanske var tur eftersom att även tisdagen slutade i vinets tecken. Då var magkatarren gone with the wind, så jag Linn och Elina lyckades tömma måndagens påbörjade bag-in-box, samt ytterligare någon flaska Rosse Grosse. Onsdagen med hyfsad bakfylla, löptur, möte på sjukan, tårar och te, avslutades i soffan tillsammans med finaste Erika. Somnade som ett barn i hennes famn - ledsen men trygg.



Torsdag dag fick jag och Novis finbesök från storstan - mina bröder Patrik och Mattias kom och hälsade på. Vi gjorde munksund på en kvart, därefter stan på en timme, och begav oss hemåt för att grilla lite käk. Naturligtvis blev det vin även denna kväll... Matte hade inesterat 125 kronor i ett UNO, men eftersom att vi var oense om spelreglerna ch alldeles för lulliga för att hålla reda på vems tur det var, gav vi upp. Elina dök upp med ett annat spel, "När då då?", sjukt roligt och samtidigt ganska förnedrande. Det går ut på att placera händelser på en tidsaxel, och med mitt usla betyg i historia var jag ganska körd. Mycket skoj var det i alla fall, och efter fyra förluster (för min del alltså) lockade sängen.



Fredag morgon vaknade jag (och alla andra inom en kilometers radie) av Elinas mobil-alarm (varför i hela fridens namn var den ställd på 05.00?). Mötte Mattias i köket, som även han var på jakt efter oljudet. Telefonen låg på diskbänken så efter att ha stängt av alarmet och kastat mobilen på Elina noterade jag att bebis vaknat. Tillbaka ut i köket och diska nappflaskan, och börja göra välling. Kände mig fruktansvärt illamående och förbannade vinet, men var ändå förvånad över att jag mådde så otroligt dåligt. Mer hann jag inte tänka innan det blev svart. Vaknade på golvet där jag låg på rygg och tittade upp på Patrik och Mattias som undrade om jag var ok. Kallsvettig som tusan kravlade jag tillbaka till sängen, men det slutade med ambulans till PÄS. Har aldrig mått så dåligt förut, troligtvis berodde det på lågt blodsocker. Fick glukosdropp och efter sex timmar fick jag lov att fara hem. Slog i huvudet ordentligt, men kom undan med hjärnskakning och lite ont i nacken. Once again - tack Elina, Elisabeth, Matte och Patrik för att Ni fanns till hands med barnpassning, skjuts osv. Ni är guld värda!



Trots detta blev det ändå flytt av soffa på eftermiddagen - har nu fått hem den nya apsköna hysteriskt stora soffan. Den passar grejtans. Tack snälla Danne för att du bistod med bil, släp och muskler. Framåt kvällen blev det dags för kräftskiva i Hortlax, även om jag nog egentligen borde stannat hemma. Men jag ångrar absolut inte att vi for - för det var så otroligt roligt! Jag är så glad att även mina bröder fann sig väl bland arjeplogare, 80-talister, pitebor och VPK (Vodka PowerKing). Och att de förstod vad alla sa. Fantastiskt! Nova-Li var på sleep-over-party hos Mamma H, så hon hade nog också en kanonkväll.



Lördag morgon kunde vi sova ut, det behövde vi nog alla efter fredagens bravader (eller... jag fick ju faktiskt ligga och sova på sjukan, men mina bröder hade ju fullt sjå med sin systerdotter). En snabb lunch på stan och sen bar det av till storforsen. Vi skulle göra upp en eld och grilla lite korv tänkte vi, utan tanke på att vi faktiskt alla tre är stockholmare. Jag vet inte hur det är med Matte och Patrik, men jag kan då inte göra upp en eld i allafall. Matte kämpade tappert och patrik plockade kottar. Rookie som man är hade vi ju ingen kniv heller. Men men, med fyra lätt roade norrlänningar som publik, ett plastlock, gamla papptallrikar och en jäkla massa vilja - så brann det. Nova-Li blev bjuden på sockerkaka, åt typ fyra korvbröd, och tittade sedan på (tillsammans med badkrukan Matte) när jag och Patrik tog ett snabbt dopp i en av grytorna. Fy fan så kallt. Hade aldrig gjort det om det inte var så att Patrik hoppat i först. Det finns gränser för vilken förnedring man riskerar att utsätta sig för. Han hade förmodligen tråkat mig i en evighet framöver om jag bangat ur.

Efter Storforsen for vi direkt till havsbadet och käkade middag på Trapper. Nova-Li höll låda och kröp fram och tillbaka på det oerhört smutsiga golvet, hög på snabba kolhydrater i form av bakad potatis som hennes tappra moder försökt muta henne med. Efter middagen slängde vi oss i soffan och kollade på Jagad. Somnade till eftertexterna.

Söndag morgon packade grabbarna ihop och for söderut. Jag städade tvättade osv innan jag landade i soffan och sluskade hela dagen. Linn och Elina bidrog med trevligt sällskap, smågodis och 3 filmer.

Måndag beslöt jag mig för att fara tur och retur till Umeå (Sörmjöle) för att hälsa på Patriks svärföräldrar med familj. Resan gick bra, bortsett från att ag höll på att somna vid ratten både på dit och hemvägen. Undkom en seriekrock med några millimeter i centrala Umeå, men fick i alla fall veta att mina ABS-bromsar funkar alldeles utmärkt. Något skakis anlände vi i Sörmjöle strax innan lunch, och vi hade en skön dag i solen. Hann även med att träffa Melanie, Anna och deras två veckor gamla son Troy... Så otroligt söt och så vansinnigt LITEN! Och ändå var han större än Nova-Li när hon föddes. Kan för mitt liv inte minnas att min lilla skrutt varit så liten och lätt - hon såg ut som ett monster i jämförelse. Hemma i Pite åkte vi till Högsböleskiftet och eldade uppe vid tjärn tillsammans med Linn och Elina. Mysigt! Men det märks att hösten är i antågande...

Blev långt detta. Å inga bildbevis, för jag är för lat. Men jag erkänner det åtminstone.

Sitter nu i min nya soffa och har djävulsk huvudvärk. Förbannade hjärnskakning. Johan fyller år och vi har grillat och jag har gjort tårta, Ki och Conny har varit här och fikat och nu kommer snart Johan tillbaka med en film. Imorgon blir det jobb igen, Kungen och drottningen samt Viktoria kommer och äter lunch på havsbadet. Celebert minsan. Sista passet nu, sen dröjer det väldigt länge tills jag kommer att jobba igen. Å det känns bra. Riktigt bra.

Orkade du läsa ända hit? Duktig.

.tankar en tisdag.

Jag önskar att mina tankar kunde styra mina känslor, och inte tvärt om.

Mina tankar säger att jag ska se mitt eget värde, stå upp för mig själv och älska andra och mig själv som vi är. Oavsett brister och fel.

Men mina känslor får mig att vackla och tröstlöst försöka greppa tag i någonting som kan bromsa genom det mörka djupa hål jag faller genom.

Jag känner mig tillintetgjord, fast jag vet att jag andas.

Forgive them father, for they know not what they do.

.knapp-knappt.

Jag är sjukt less på att vara utan tangentbord, så nu har jag köpt ett usb-bord. Börjar med att publicera inlägget jag påbörjade innan vodka-olyckan.... ska uppdatera er om allt som hänt jättejättesnart, men klockan är ap-mycket och jag är ganska sliten efter en omtumlande men fantastiskt givande helg med mina bröder. Imorgon bitti bär det av till Ume, så nu ska jag packa väskan och krypa till kojs.

Å en sak till... Älskade bröder och Hortlundare... Tack finaste ni som fanns till hands i fredags! Vad hade jag gjort utan er?

Johan, Emelie och jag en sen kväll på Kalles, min födelsedag tror jag bestämt att det var....

I bilen på väg in till stan några timmar tidigare - bara lugn Emme, jag ska lära dig allt jag kan...

Min älskade Nova-Li

Novis i famnen hos Olivia - Så UNDERBART att träffa dig!

Novis i sin nya ressäng - glad osm vanligt...

.älskade.

Påbörjade detta inlägg innan datorn pajade...

Jösses vad tiden rusar fram.... och som vanligt har det varit vansinnigt mycket på G hela tiden. Jag har...

... Jobbat

Mitt jobb innebär tacksamma 10-timmarspass med stress och extra motion på köpet. Det är att svettas i grupp bakom bardisken, leta pennor i vansinne, ta emot ologiska klagomål från berusade klimakteriekossor (och deras äkta män) och halka på pommes frites. Har jobbat i genomsnitt 4 pass i veckan den senaste månaden, från ca 17.00 till 03.00. Hemma ca 04.00, stinkande av Spendrups och friterad mat, och bebis vaknar 06.00 SHARP. Men det är en kort tid - och förhoppningsvis värt det! Tror jag.


...Tatuerat mig

När jag var blott 22 ville jag tatuera in BLAIZE på insidan av min högra handled. Hon skulle ju alltid vara min allra första häst - oavsett vad. 2 år senare råkade jag i ett svagt ögonblick köra en glasflaska genom handleden och skära av några senor, vilket via operation ledde till ett ganska fult ärr - precis där. Så det var ju tur att det inte blev någon tattoo, för den hade ju blivit totally söndertrasad. Tanken på en tatuering har ändå funnits kvar, men Blaize är såld och hästintresset avsvalnat. Men skulle ju ändå vilja... tycker att det är något man ska tänka över och planera i detalj, svår att sudda liksom. Därför har tiden gått, och plötsligt är man 27... Gjorde slag i saken och valde att spendera min första morgon i mitt numera 27-åriga liv utanför dörrarna till Left hand Tattoo. Beslutet att campa där med termos å filt å hela kitet togs kvällen innan - under viss alkoholpåverkan. Emelie bidrog till min starka övertygelse om att det var rätt och klev upp i arla morgonstund för att följa med. 800 kr fattigare och trött som en sate gick jag därifrån med en grejtans sygg tatuering - och jag är supernöjd! Ont gjorde det dessutom vekligen inte! Nu vill jag göra en till....

titt-ut!

Idag fascineras jag över hur intressant en miniräknare kan vara för ett litet barn på åtta månader, och över hur saker och ting kan förändras på mindre än en sekund.


Lyckades i ett svagt (läs berusat) ögonblick välta ett glas med mangovodka över laptopen - och därför har det varit så tyst på blogg och FB sensate dagarna. Har massor att berätta, men kan inte skriva eftersom att tangentbordet har en rejäl bakfylla - troligtvis alkoholförgiftning med dödlig utgång. Sitter nu hos familjen F, och därför kan jag kommunicera med världen för en stund...

Nova-Li har nu TVÅ tänder, hon kryper och drar sig upp till stående. Hon vinkar, inte direkt på kommando - utan mest hela tiden. Klappar händerna och dansar... hon växer så fort min ängel.

Vi har flyttat till vår nya lägenhet och trivs jättebra. Det är så stort! I alla fall jämförelsevis... Ekar fortfarande typ överallt, så ett besök på IKEA vore inte helt fel. Det är ju bara det att man som gammal stockholmare måste komma ihåg att planera sina inköp noga innan man far - för det är liksom 18 mil dit. Det ni - som snarare kämpar med beslutsångest gällande vilket av alla IKEA-varuhus ni ska åka till. Hm. Stockholm vs. Piteå 1-0.

I can do this.

lv aan

vet inte riktigt hur det gck till, men varannan knapp på tangentbordet strejkar. kan det ha att göra med att jag råka hälla vodka i datorn igr?