Lägenheten ser ut som ett slagfält. Usch usch. Jag ska göra ett ryck och diska, plocka undan, hänga tvätten, dammsuga... för att inte tala om kylskåpet... måste slänga allt som snart springer ut av sig själv. Borde äta lunch. Har varit ute och promenerat i tre timmar och borde egentligen ta en sväng till, det är ju så fint väder ute! Men jag har ont i magen, så jag stannar nog här och röjer istället.
Huvudet är fullt av tankar som det absolut inte är någon ordning på. Jag vet att man inte ska älta gammalt skrot, men det går inte att komma ifrån att det finns där fortfarande. Och jag skulle gärna ta tillbaka så himla mycket om jag bara kunde, men det är för sent. Vet inte vilket ben jag ska stå på, så jag står still. Och jag tror, att om jag bara andas så går det kanske över. Jag hoppas hoppas hoppas att det här, vad det nu är som händer, löser sig till det bästa för alla - framför allt för min älskade Nova-Li. Och om det innebär att jag måste lämna Pite ett tag så gör jag det. Och om jag gör det - är det verkligen för Novis skull, eller bara för att jag är så förbannat jävla feg som inte orkar fejsa verkligheten?
1 kommentar:
..eller bara för att jag är så förbannat jävla feg som inte orkar fejsa verkligheten..
eller kanske bara trycka på paus, komma iväg en stund å samla nya krafter för att sedan fejsa!
Här på helsestation (bvc) så sa tantaluringen
- Du kanske aldrig får så här lång ledighet med Nora igen, njut den och res! Varför inte åka till Sthlm och hälsa på din familj?
-Ja va faan, why not.
när du kliver ur bilen eller planet då du kommit hem igen så är det ändå bara som om allt stått stilla.!
Skicka en kommentar