.gnäll.

Det var charmigt ett tag, men nu får lillan gärna spotta ut den där kråkan.... Det är ett evigt gurgel-väs-Aaaahhhhh... Men å andra sidan hellre det, så länge hon är nöjd, än gnället hon pysslat med större delen av morgonen. Jag får inte lägga ner henne, inte lämna henne, inte ens vända mig från henne - för då börjar hon gnälla. Om ni inte förstår min frustration så får ni hemskt gärna prova att komma er i väg på morgonen, med en bebis i nyllet. Jag skulle gärna lägga mig i sängen och bara gulla med henne - men nu har jag ju inte tid.

Lägenheten ser ut som ett bombnedslag, jag ser inte ut som ett bombnedslag, disken är odiskad, barnmaten otinad, bebisen oklädd, skötväskan opackad. Men nu gav jag upp, och därför sitter jag med en ganska nöjd unge i knät och bloggar. Skulle jag få för mig att resa på mig börjar hon igen... och det orkar jag inte. Just nu.