Tänk att klockan alltid ska bli så himla mycket...
Senaste veckan har varit helt sjuk. Så himla mycket att göra och prestera, allt från visning av lägenhet via massproducering av barnmat till barndop och jobb. Är så trött. Jag vet ju att jag fungerar bäst med kniven mot strupen, men tror att jag måste göra upp med den fördomen om mig själv. Det blev väldigt tydligt igår, att för mycket folk, för mycket stress, och för lite sömn straffar sig. Hade ett rejält bakslag i kampen mot (och med) mig själv. Men nya tag... (wohooo...oh..oo.. äh, jag orkar faktiskt inte vara klämkäck). Jag är mentalt slutkörd, och borde gå och lägga mig. Men det kryper.
Stockholm imorgon. Kluven. Det är inte det att jag inte längtar, eller saknar, men jag önskar att saker och ting vore annorlunda. Jag ska stålsätta mig, och jag ska göra mitt bästa för att njuta av vänner och familj.
Tänk att det fanns en tid innan Nova-Li. Jag minns knappt. Ändå kan jag nästan rasa ihop över insikten att jag är Mamma, när det slår mig att det ligger ett barn och sprattlar på mitt golv. Var kom hon ifrån?! Men hon är mitt livselixir, min mening i livet och det allra mest underbara som finns. Och det gör också ont.
Vackra, fina Nova-Li. Vad vore jag utan Dig?
1 kommentar:
Du behöver inte vara klämkäck. Du behöver inte vara allt. Du behöver inte vara överallt. Du behöver "bara" välja - det är ett av två måsten i livet. Vi måste välja och vi måste dö. Välj saker som får dig att må bra. Välj att ha vänner omkring dig om ger dig något. Välj att våga slappna av och släppa in. Välj livet du vill leva.
Du är så grymt stark - du fattar det bara inte själv. Få jag känner skulle ens stå på benen om de försökte leva en dag i ditt liv. Nyttja den styrkan till att hitta energi för att vara den du vill för lillskruttan, och för dig själv.
Tänker på dig massor. Hoppas vi hinner ses i tokholm!
Jättekram!
Skicka en kommentar