.Torka på bloggfronten.

Det har varit en fullständigt galen vecka, som går att sammanfatta med ett ord; SÖMNBRIST. Somnar när jag borde vara vaken och är vaken när jag borde sova... Har jättesvårt att sova på nätterna, även fast lillhjärtat sover som en stock. Var och jobbade i Onsdags kväll, kom hem vid halv tre. Låg och räknade får och andra kreatur i över en timme innan John Blund gjorde entré. Det är tur att jag har möjlighet att blunda lite under dagarna.

Planering planering planering. Planering är A och O. Då rullar det.

Min planering idag är att stoppa i mitt barn lite lunch och sedan gå ner på stan och fika med min bror Patrik och hans mamma Kerstin. Sen är planeringen bristfällig, man kan ju inte styra över andra människors önskemål, men jag har täckt upp med plan B å C å D å E så nog ska väl den här dagen gå bra. :)

För övrigt går det bra med försäljningen av lägenheten. Jag är lugn!

.at home.

På hemmaplan igen. Sent flyg och ledset barn med ont i örona, men på det hela taget gick det bra att komma hem.

Idag har vi varit på 6-månaderskontroll på BVC. 68,5 cm och 8005 g, hon har skurit viktkurvan ordentligt! Tyder ju bara på att hon mår bra, men på rekommendation så måste vi stöka om lite i matrutinerna. Därför har jag idag introducerat välling, och det gick ner utan problem! Så nu blir det välling till frukost, fruktmellis, lunch, fruktmellis/ersättning, gröt till middag och välling till kvällsmål. Börjar allt mer likna vuxenrutiner.. Jeeeesus hon växer så fort. Annars var allt bara bra!

Efter BVC var det snabbstädning av läggan, inför kvällens visning. Vi körde en rajd nere på Coop medan visningen pågick. Mäklaren hörde av sig med glada besked - spekulanten kommer med största sannolikhet att lägga ett bud! Har hunnit få två bud redan, men förhoppingsvis kan den här killen höja ribban lite. Känns bra!

Nu sover min ängel, trots att hon verkar ha hela huvudet fullt av snor. När börjar barn förstå innebörden av "fräs"?

.mackapacka.

Imorgon bär det av tillbaka till Pite igen! Det känns bra. Måste ta tag i saker på allvar, och veckan som kommer är fulltecknad... Lillan ska på 6-månaderskontroll, jag ska jobba lite och till helgen blir det besök av både släkt och vänner. Jag vill vill vill men det är nog egentligen inte så fördelaktigt att trycka in så mycket aktiviteter på så kort tid. Påminn mig om det i fortsättningen, tack!

Det är SÅ mycket kläder som ska ner i en enda väska... hur blev det såhär? (Retorisk fråga)

Jag ska kika in på flygbolagets hemsida och se om det finns några kryphål... det kan ju faktiskt vara möjligt att det finns något sätt på vilket 1½ passagerare får nyttja halva lastutrymmet. Skulle verkligen vilja få med mig gåstolen, men å andra sidan finns det inte alltför mycket space för Novis att fräsa runt på... kanske ska vänta tills vi flyttar in i vår nya lya? Men då går hon väl redan förstås...

Äh. Har du numret till Bussgods?

.länge leve nittiotalet.

Herregud vilken underbar enmans-show Henrik Schyffert presterade ikväll! Så roligt, så igenkännande, och samtidigt så allvarligt.

Det fanns ju en tid, under §eGs§ glansdagar, då vi levde och andades ironi och sarkasm. Vi badade hett bubbelbad, drack fanta med skit-rom och sjöng julsånger bara för att det var så ironiskt att göra just detta i ett hotellrum på dominikanska, mitt på blanka dagen i juli månad. Vi gick runt och citerade Dan Bäckman och Papi Raul, och vi skrattade åt allt. Vi drev ju bara. Med andra, men också med oss själva.

Vi sa ja fast vi menade Nej. Och det var väl där, när allt blev ironi och vi inte ens längre själva visste vad vi menade och tyckte och ville och kunde - som vi förlorade oss själva. Jag minns att vi försökte vara allvarliga, bara en liten stund. Och jag minns, att det inte gick. Det var så mycket lättare att ironisera - och distansiera sig från allt vad ansvar, värderingar och tro innebär.

Och det blir ju faktiskt i slutändan inte så bra. Eller? Särskilt inte när sarkasmen tolkas som pessimism och den enda som skrattar är jag. Alltså inte för att det är roligt. Utan för att jag inte kan något annat. I rest my case. Var fan är den där jävla dörren?!

.Stan e full av vatten... .

Tänk att himlen kan innehålla så mycket vatten?! Regn regn regn, vita fingrar och krusigt hår... man skulle kunna tro att det är midsommar! ;)


Inspirationen för att uttrycka mig i skrift saknas, men lite bilder kan jag i alla fall bjuda på:

Besök på Törnby - Chill med Vanessa, Emma & lilla Nora

Fredagsmys i Knalleborg - Thia och Tuva i Idas famn

Novis i sitt nya vrålåk - Gåstolen

(På just dessa två kort kan jag ju faktiskt ana likheten med hennes mamma... "Men hallå?! Fattar du ingenting elle?!")

.halvåret.

Du fina vackra lilla knyte - du är ju ett barn! Hur gick det till?

För sex månader sedan kom Du och förändrade hela min tillvaro - hela mitt liv!

Du är mitt allt älskade lilla Novis - ett halvår idag!

.Nae.

Om jag fick önska. Då skulle jag vilja kunna säga att det går bra. Men, inget stjärnfall ikväll. Fy fan. Som att ro i trögflytande kola.

Men imorgon. Då kanske. Jag ska i alla fall höja blicken, och stjärnorna lyser faktiskt på dagen också.

.Luleå - Stockholm.

Tack gode gud för Emelie! Att flyga med en liten spädgris som går att surra fast på kroppen är ingen match. Men en halvårs-bebis med egen vilja, eget humör och framförallt egen tyngd, det är en helt annat sak. Om än på ett strålande humör, och med en vilja som överrensstämde väl med min, så är tyngden ingenting som varken mor eller dotter kan påverka. Var lägger man ett barn när allt bagage ska checkas in? Var lägger man ungen när barnvagnen ska plastas och tejpas ihop? Kallax hade en fiffig lösning på problemet med barnvagnsinplastningen (se nedan), men den hjälpte ju föga när jag med skötväska, handbagage och bebis i famnen skulle leta upp mitt leg som jag lagt "någonstans" för att gå på planet... "Här. Håll." Det var en mestadels enkelriktad och ganska monoton dialog mellan mig och Emelie innan vi väl kom klev ombord... men det gick jättebra (tack vare Emelies assistans) och flygresan avlöpte utan några större missöden. Novis var glad, och när hon började deppa ihop så fick hon låna Aftonbladets sportdel av Emelie, vilken hon raskt tuggade i sig. Så då klarade vi både underhållning och kvällsmål på ett mycket smidigt sätt. Väl framme på arlanda möttes vi av glada släktingar, innan vi åkte åt varsitt håll för att spendera en vecka tills vi ses igen på måndag kväll - Tack Emme!

Upphängningsanordning för barn till ensamstående föräldrar

(från incheckningsdisken på Kallax)

Ganska trötta somnade vi i vårt nygamla rum på rapsvägen, och sov gott till halv åtta i morse. Dagen har vi spenderat i Solna Centrum. Det skulle shoppas barnkläder och massa annat behövligt. Vi kom hem med en massa barnkläder och inget behövligt. Anyhoo - träffade hela syskonskaran Isenborg och Ida å Thia för lunch och fika, så underbart att se Er! (Och tack för hjälpen i samband med kraschlandningen...)... Några av inköpen kan ni skåda nedan...

Novis nya solhatt - begränsar hennes synfält bigtime. Hon blev lika förvånad varje gång någon dök ner under skärmen.

Den där klänningen...

Ok. I rest my case - hon är söt. Flickigt söt. (OBS - det är rysch-pysch på trosorna som hon har under. I fall NÅGON SPECIELL skulle uppskatta att veta det)

Vart är du Novis? Finns du där någonstans under spets och volanger...?

Där är du ju - Älskade Unge!

La la la...

.Status Quo.

Tänk att klockan alltid ska bli så himla mycket...

Senaste veckan har varit helt sjuk. Så himla mycket att göra och prestera, allt från visning av lägenhet via massproducering av barnmat till barndop och jobb. Är så trött. Jag vet ju att jag fungerar bäst med kniven mot strupen, men tror att jag måste göra upp med den fördomen om mig själv. Det blev väldigt tydligt igår, att för mycket folk, för mycket stress, och för lite sömn straffar sig. Hade ett rejält bakslag i kampen mot (och med) mig själv. Men nya tag... (wohooo...oh..oo.. äh, jag orkar faktiskt inte vara klämkäck). Jag är mentalt slutkörd, och borde gå och lägga mig. Men det kryper.

Stockholm imorgon. Kluven. Det är inte det att jag inte längtar, eller saknar, men jag önskar att saker och ting vore annorlunda. Jag ska stålsätta mig, och jag ska göra mitt bästa för att njuta av vänner och familj.

Tänk att det fanns en tid innan Nova-Li. Jag minns knappt. Ändå kan jag nästan rasa ihop över insikten att jag är Mamma, när det slår mig att det ligger ett barn och sprattlar på mitt golv. Var kom hon ifrån?! Men hon är mitt livselixir, min mening i livet och det allra mest underbara som finns. Och det gör också ont.

Vackra, fina Nova-Li. Vad vore jag utan Dig?

.ändå.

I am searching for Some kind of peace.

Somebody help me I can’t make this on my own
My heart is still crying It’ll dry up and turn to stone
I’ve been fighting for air got no strength in me to breathe
I’ve run out of options got all the reasons I need
My mind has gone numb but somehow I’m still sane
So give me a needle I think there is blood in my veins

If someone can hear me this is my cry for help
Find me and guide me Lord I’m stranded here all by myself
So if someone can see me I’ve fallen down on my knees
Begging for some kind of peace

There was a time when I vaguely recall being brave
And I thought being strong meant never asking for aid
I was cocky and bold, stupid and unafraid
Now I’m tired of pretending Now I just want to be saved

My mind has gone numb but somehow I’m still sane
So give me a needle I think there is blood in my veins

Somebody hear me

If someone can hear me this is my cry for help
Find me and guide me Lord I’m stranded here all by myself
So if someone can see me I’ve fallen down on my knees
Begging for some kind of peace

I was looking and searching and wanting and needing
Somebody hear me

If someone can hear me this is my cry for help…

.kompis.

Idag har vi lekt med Erica och lille Alexander. En lång promenad på nätta tre timmar runt djupviken och kaffe på prästgårdsgatan. Lille skrutten är ju en och en halv månad yngre men han och Novis är typ lika stora. Novis var ganska intresserad av att klämma och känna, men aja baja man får inte nypas...

Lillan har ätit kycklinggryta med curry idag. INTE någon favvo direkt, men jag tror att det har att göra med konsistensen mer än med smaken... vi får väl prova igen om ett tag. I övrigt äter hon bra, till och med de senaste dagarna då hon haft upp emot 40 graders feber. Tredagarsfeber får man nog tolka det som såhär i efterhand, även om två små risgryn sett dagens ljus där nere i underkäken...

Imorgon är det jobb som gäller, men först mys med bästaste Erika. Dop på söndag, visning på måndag, Stockholm på tisdag... fullspäckat schema framöver. Hm - är det bra eller dåligt?

Alexander den Lille

Novis in action

Två barn i hysterisk röra...

.Ängel.

Jag kan drunkna i dina ögon mitt hjärta.

.För er som vet.

Så är jag hoppfull. Mer än någon gång tidigare. Jag kan, jag vill och jag ska. Även om det är en lång resa.

Det här är för min egen skull.

Och jag är min egen hjälte - ingen annan kommer att rädda mig.

Tack Du - för insikten.

.Mäh.

Bara för att jag skrev så fint om våra nya rutiner sprack de som ett korvskinn. Inatt har lillgrisen sovit en timme i stöten, innan hon vaknat och galt som en tupp. 06.00 gav jag upp. Fy så tradigt. Nu blev hela dagen alldeles jättekonstig, men nu sover hon i alla fall efter en riktigt kinkig kväll med gnäll och feber. Antar att det är tänderna som är på G.

Jaha. Nu vaknade hon. Ja hon sov ju 20 minuter iallafall. FAN. Jag är så trött.

Nu är det klart!

Här ska vi bo från och med första augusti!

.rutiner.

Om man har rutiner blir man rutinerad - eller vadå?

Vi har ialla fall hittat ett ät-och-sov-mönster som tycks fungera för lilla damen. Inte för att jag är RUTINERAD på det här med barn och mat, men detta tycks vara ett vinnande koncept.

Kråkan vaknar vid 07.30-08.00, då kvittrar hon så glatt i sin säng och hon får en liten flaska ersättning att snutta på. Hon stökar på med sitt på golvet och vid 10.00 är det dags för en portion banangröt med fruktmos. När hon ätit färdigt brukar det inte dröja länge innan hon gnuggar sig i ögonen ochvill slumra lite, så då får hon en liten flaska ersättning i sängen igen. Hon sover inte mer än någon timme innan hon vill upp och leka igen. Vid 13.00 brukar hon äta lunch - potatis, grönsaker och ev kyckling i puréform. Lite fruktpuré eller banan till dessert. Efter någon timmes lek brukar jag packa ner henne i vagnen och gå en promenad, då får hon en flaska och somnar på ett litet kick. Hon sover i två-tre timmar innan hon vaknar. Vid 18.00-19.00 får hon lite havregröt. Vid 21.00 får hon en flaska och somnar sött i sin säng. Ochhör och häpna - hon sover hela natten lång!

Undrar hur länge det håller i sig?

.Toblerone-kurva.

Upp som en sol ner som en pannkaka - borsta av gruset och upp igen... känner mig lite lätt manodepressiv. Snälla säg att det är yttre omständigheter och inte bara inre kaos?

Just nu har det varit många turer med eventuella lägenhetsköp. Nu är det förhoppningsvis klart, men jag vågar inte riktigt ropa hej förrän jag skrivit på alla papper... (men ändå... *blush*... hej... ). Låt det nu bara gå fort med allt pappersmeck så att jag kan fokusera på allt annat som jag måste ta i tu med.

Som försäljningen av min lägga exempelvis, som ser ut så här. Visning nu på onsdag. Det är lite underhåll som jag vill få gjort - någon list som måste skruvas fast, ny lampkontakt... Sen skulle jag vilja plocka undan en del grejer som inte behöver stå framme. Men energin fattas...

Jag har jobbat i helgen. Hittade en liten bit av mitt gamla jag bland alla glada gäster, goa arbetskamrater och underbara artister från Wallmans. Jag gillar ju mitt jobb! Gillar att ge service, gillar att vara omgiven av glada människor, och jag gillar kickarna jag får av att leverera trots stress. Det var en välbehövlig paus från min nya vardag. Men, bäst är ju ändå att få vara med min älskade dotter, och jag tror att jag är en bättre mamma om jag får ta ett litet break då och då. Och Novis gick det ju knappast någon nöd på, hon fick ju stanna hemma med Ullis - och hann väl inte ens märka att jag var borta...

Den här förkylningen. Den vill inte ge med sig. Jag har fortfarande snor i hela huvudet, och minsta ansträngning gör mig anfådd. Så himla tråkigt, för jag vill ut och springa. Har inte motionerat på snart 2 veckor, och det känns riktigt dåligt. Jag vill bli frisk NU.

Snart åker vi till Stockholm. Det blir en snabbvisit tisdag-måndag nästa vecka, och vi tar oss ner med flyg. Undrar hur Novis beter sig den här gången, sist var hon ju så himla liten så att hon bara sov. Tack och lov åker vi samtidigt som Emelie, så vi är två som kan roa ledset litet barn om det skulle behövas. Det är väl full sommar där nere nu. Här finns det några enstaka snöhögar kvar, men det börjar spira litegrann i alla fall. Jag längtar efter ett kallt glas vitt, på en uteservering en varm dag. Eller kanske mest efter grill å samkväm i knalleborg med bästaste vännerna. Längtar efter en kaffe på bågvägen, sola mot stallväggen, promenad till Blackan, kramas med Vanessa.

Och det blir ju snart. Och tills dess får jag hålla till godo med de mest underbara människor, Ni som finns här i Piteå. Som stöttar i vått och torrt, och stannar kvar genom allt. Visst vet ni hur värdefulla ni är?

.bara en liten tanke.

Det här med att "stanna upp", som är så himla aktuellt inom personlig utveckling - hur viktigt är det egentligen? Och vad innebär det? Hur vet man om man mår bra för att man kör på i 180, eller om man kör på i 180 för att inte må dåligt?

Ja inte är det lätt när man inte riktigt vet vad som är bäst för en själv.

Oavsett vilket, så hoppar jag på karusellen nu. Om jag mår illa när jag hoppar av får framtiden utvisa.

.tvära kast och proteinpremiär.

Men nu tror jag att jag blir nipprig!! Man tror att man vet vad man håller på med och är impulsiv på ett kontrollerat men ändå vansinnigt sätt, men nu svänger det så fort att inte ens jag hänger med!

Alltså den här lägenheten... Jag vill(e) ju ha den. Så jag kastade mig ut från klippan och var så nära som man kan komma på att slå till. Men jag måste ju sälja min då... så hit med mäklare, värdera, fota, ut med mäklarn, lägga bud, till banken och fixa lånelöfte, in till mäklaren och skriva på papper om uppdrag att sälja läggan, tillbaka till banken, lånelöfte check, hem och lägga ut annons på blocket. Och då...

Ja, låt oss säga såhär - sannolikheten att jag köper lägenheten är inte alls lika stor längre. Mer än så vågar jag inte säga (än), men jag är glad - jätteglad! Och förbannat impulsiv. Nog om det. Eller, vet du någon som vill köpa världens finaste etta med separat kök i stan, med vansinnigt låg hyra, så är den fortfarande till salu! Kolla blocket (snart). Nu - nog om det.

Älskling har idag ätit kyckling för första gången. Inte populärt. Det gick ju ner, men hon såg inte direkt stormförtjust ut. Men seriöst - kokad och mixad kyckling... ? Jag klandrar henne inte. I övrigt har hon varit en underbar ängel hela dagen. För det första så sov hon från halv tio igår kväll till halv åtta i morse. Sen underhöll hon sig själv hela morgonen medan jag for runt och städade läggan inför värderingen. Sen lekte hon med grannarna en timme innan hon somnade på deras golv, så att jag hann äta lunch och göra mig i ordning i lugn och ro innan vi skulle ut på stan. Hon var vaken i vagnen hela stadsturen och somnade lagom till mäklarbesöket, sov sig genom mitt möte på sjukhuset och vaknade lagom för att charma tanten på apoteket. Nu har hon fått i sig lite gröt och ligger och slumrar i sin säng. Hon är verkligen bäst.

Nu ska jag fila på min blocketannons och drömma om klotgrillar och shyssta laminatgolv.

.allt på en gång.

Å hej å hå. Fortfarande galet förkyld, känns som att hela huvudet är fullt med dynga. Ont i bihålor, bakom öronen och i nacken. Att jag tog mig kragen och ringde Vårdcentralen för att kräva antibiotika hjälpte föga, de rådde mig till att använda näs-spray först. I 14 dagar... Ja okey. Får väl lita på att de vet vad de gör...

Förutom dyngan är det en hel del andra tankar som upptar håligheten mellan öronen. Det händer mycket nu. Idel bra saker. Om än kanske lite tungt emellanåt, så är det i slutändan bra. Och jag vill tro att det ska gå bra hela vägen. Det SKA gå bra!

En av mina rädslor är totalt förintad. Någon som satt griller i huvudet på mig har kommit att bli någon att kanske våga luta sig lite mot - helt oväntat! Det är fantastiskt! Tack för att du tog steget! Tänk att du vågade - jag är så glad för det!

Jag är också väldigt glad över att Novis sovit en hel natt utan avbrott (21.20-08.15). Dumt nog var jag vaken och dokumenterade det hela i stället för att sova, men jag lär mig nog att slappna av jag med så småningom.

...Och... så var det ju någon annan som hörde av sig också... och jag är förvånad över hur glad jag är över det. Lite.... fånigt leende glad. Hm.

Mitt i allt trillade jag över en lägenhet och hipps vipps så kommer mäklaren på värdering av min lägga imorgon. Jag tror faktiskt att det är den här lägenheten jag väntat på. Fin. Men är det verkligen läge att sätta igång med lån å flytt å allt när det stormar under hårfästet? Samtidigt måste jag ju flytta någon gång, och faktiskt ganska snart. Dessutom innebär det en viss stress att inte veta vart jag ska ta vägen. Ja. Hej å hå - som sagt.

Jo. Jag vill.

Godnatt fina vänner. Jag är så glad att Ni finns.

.Krypövning.

Jag skulle vilja ta mig framåt...

.maj-blaj.

Så gick helgen och sommardäcken är på. Check. Trots förkylningen har vi kunnat njuta av vårsolen, som ju faktiskt har lyst på oss hela helgen! Varmt och skönt! :) Trots att vi inte gjort många knop så har de senaste dagarna varit givande - och avgörande, på många sätt och vis. Vart det leder får vi se, men nu finns det ingen som helst återvändo.

Nu är det ny vecka - igen. Tiden går så fort.

Och det är därför det är så viktigt att ta vara på den.