.Svart/Vitt.

alldeles nyss var klockan tio i tolv och jag kände: Wow! Jag har hela dagen framför mig! Det är sol och vi är vakna och bebis är glad och mätt å jag ska hinna så mycket och vi ska ut å gå och sen kanske vi åker till mammas jobb, eller ska jag kanske gå till stan, eller det är ju långt men kanske halvvägs å borde jag ta bilen nej det gör jag inte eller jo för då hinner jag till Tessan också, men Tuva är ju lite snorig och egentligen borde jag inte gå ut alls för jag måste packa och Ipoden ä ju inte laddad men om jag springer ner till bilen och hämtar den så hinner jag kanske få lite ström i den och just det jag måste ju ner till Pia och hämta Novis scarf och lämna alla brickor men vänta nu några e ju hos hanna men hanna är hos tessan ok skit samma jag tar det imorgon eller just det jag skulle ju till IKEA men mamma kanske skulle följa med då eller var det tessan som ville följa ja men oj oj oj borde jag kanske ta bussen och när går den å just ja lunch var det, å vad har vi i kylen äh det blir i gröt å GUD VILKET VACKERT VÄDER det är ute!

(springer till bilen och letar Ipoden som inte är i bilen utan någon helt annanstans vänder upp och ner på huset, hittar den på ett jättekonstigt ställe)

Klockan 12.02: HERREGUD!! Klockan är över tolv och jag har inte gjort NÅGONTING!! Vart HAR den här dagen tagit vägen och hur ska jag nu hinna allt som jag borde å måste och faaan också vad jag slösar bort all tid, men nu är ipoden ialla fall laddad och jag måste iallafall gå ut men vilket håll ska jag gå åt och jag hinner ju ändå ingenting kanske borde skita i å gå ut överhuvudtaget?! Nä men det kan jag ju inte å fan kan inte det här bara gå över?

12.24: Om jag bara sätter mig här och andas så är det snart lördag.