.Påsken som gick.

Påsken blev inte som det var tänkt men ändå så himla bra! Tanken var att Jag och lilla snurpan skulle följa med Ullis och kidsen Fridström till Tjärnberg över påskhelgen, och träffa alla mostrar å kusiner å annat folk som vi hört så mycket om! Tjärnberg ligger typ åtta mil utanför Arjeplog, upp mot Norge, och då det är (håll i er nu) Ullis syster Karins man Gunnars föräldrar som driver stället så har det varit en given plats för släkten att träffas på.

Eftersom Ullis har diskbråck och svårt att sitta och köra bil så skulle jag köra upp. Hon har ju haft ont hur länge som helst, men ändå kunnat fungera, men natten mot torsdagen då vi skulle åka stejkade kroppen och vi fick börja dagen med en tripp till vårdcentralen. Trots att hon hade så himla ont och knappt kunde gå så tog de inte i henne för att ta reda på var smärtan kom ifrån, utan gav henne bara en morfinspruta. Tror inte att den hjälpte riktigt, men såhär i efterhand kan man nog säga att den sköt upp vad som komma skulle... Ont kan man ju ha var som helst så jag förstår att Ullis ändå ville åka upp till Tjärnberg. Vi fällde sätet och det gick förvånansvärt bra (allt är ju relativt) att köra de ca 33 milen. Dessvärre blev det inte bättre under kvällen, och efter en sömnlös natt varav tre timmar på badrumsgolvet blev det verkligen inte bra. Tillslut blev det så illa att ambulansen fick komma och hämta stackars Ullis, som fick spendera hela påsken på lasarettet. :( Tack och lov mår hon bättre nu, men vad är det för taskig tajming av kroppen att kollapsa just den här veckan?!

Anyhoo så blev jag och snurpan kvar med kidsen i en hel vecka - och vi har ju haft det toppen! Kanonväder med mycket sol, skoterturer och bara-vara. Människor som kommer och går, ingen stress - inget knussel. Tänk en hel vecka utan mobil (ingen täckning WSE), internet eller TV. Särskilt när det faktiskt finns TV - men man inte känner något behov av att använda den. Gammal läger-räv som man är så kunde det ju inte bli bättre! För att inte tala om snurpan som har fått hur mycket uppmärksamhet som helst... :) Å väldans roligt att få lära känna dessa människor som ju faktiskt betyder så mycket i Ullis o Cos liv!

Skoter-fobia har ju varit en av mina issues sedan länge, men nu är den nog över. Har ju både kört och åkt skoter och överlevt. Min egen körning är nog inget att skryta med, med mina spagettiarmar (lama av skräck) är det svårt att vända ett maskinmonster som rör sig i 3 km/h. Men rakt fram helt ok... :) Lulan gillar skoterpulka. Somnar pronto.

Jag är så glad att vi fick uppleva Tjärnberg - Tack Ullis med släkt å familj för att vi fick vara en del av Er i Påsk!

(Och kära Stockholmare - Ni fattar inte vad ni missar! Sverige är så mycket mer än storstan; stort, tyst och otroligt vackert!! Vilken natur... Hä jär annat än hagaparken.)

De vackra barnen på skoterrace i Vougga

Återkommer med fler bilder inom en snar framtid...