Å kära himmel. Jag hade verkligen glömt hur jobbigt det är att vara sjuk. Jag sövde Novis vid 18 igår, hon var så kinkig och hade ju feber. Själv låg jag i soffan och huttrade hela kvällen, för mycket snor och tankar i huvudet för att kunna sova. Klockan två gick jag till slut och lade mig i sängen och somnade, 02.25 vaknade Novis och var ledsen - hon hade ju faktiskt sovit i åtta å en halv timme och var inte så intresserad av att somna om. Lyckades ändå få henne att somna efter lite mat och vaggning så 03.00 sov hon igen! Dock bara i två timmar, så det blev verkligen en kort natt... Tack och lov verkar det som att hennes feber är över, och hon har varit en liten ängel hela morgonen. Skrattat och lekt, ätit gröt och busat på golvet... och jag vill bara krama henne, men jag är verkligen inte frisk. Eller, det kanske inte spelar någon roll; det går kanske inte att undvika att smitta ner henne när vi lever så nära inpå? Ja, jag vet inte, men jag försöker att hålla lite avstånd iallafall, eftersom att hon verkar så pigg!
Jag har verkligen ansträngt mig för att inte slänga bort den här dagen. Känner mig så himla krasslig men tvingade mig att duscha medan lillan sover (borde nog egentligen sova jag med), och ska försöka ta mig i kragen och gå ut en sväng. Men nu när jag gjort mig i ordning å allt så vete tusan om jag orkar. Å kaffet smakar nada. :(
Så är det ju valborg idag. En festardag om du frågat mig för 10 år sedan. Jag vinglade fram i kungens trädgård, ryggsäcken full med alldeles för många Carlsbergs äppelcider, ciggen i ena handen och flaskan i den andra. Trampade ner i ett vattenhål med mina nya skejtarskor, snubblade över labyrintbuskarna. Trodde det var livet. Fast det var ju bra länge sedan förstås. Vi växte ju upp vi med. För ett år sedan var jag i Stockholm, sjukskriven för illamående i samband med graviditeten. Tuva låg i Tessans mage, och vi strosade runt i ekebyhovsparken och lyssnade till körsång och kikade på majbrasan. Det var då jag berättade för de mina att världens vackraste var på väg. Nu är hon här - och aldrig hade jag anat att hon skulle vara så fantastisk. Det är livet.
Älskade älskade Nova-Li, vad är rätt för Dig?
2 kommentarer:
Ha ha det känns som man blir äldre. Att kräla runt i Drottningholmsparken idag känns ju inte som ett så bra alternativ som det gjorde då.
Krya på dig tjejen!
Man blir rörd till tårar.... tro't eller ej.
Insikten om det viktiga i livet har nått dig - din underbara lilla dotter.
Vi saknar er oerhört, längtar tills ni kommer.
Valborg kommer och valborg går - år efter år. Firar det gör man på olika sätt.
Vi tar det lugnt här nere på Ekerö. Efter ridtur och middag så känns det härligt att ta en dusch och bara koppla av.
Hoppas ni kryar på er båda två. PUSS
Skicka en kommentar