.Släng hit en alvedon eru gulli!.

Ganska tungt var det, men vi släpade oss iväg till apoteket och inhandlade en ny termometer, samt diverse febernedsättande och smärtstillande. Jätteskönt att lillan inte mår som jag gör, hon har strålat som en liten sol hela dagen. Tänkte att hon skulle somna under prommisen, men icke. Nu ska hon inte sova i vagnen längre, hon vill sitta och spana! Bjuckar på tre bilder; ett lik, en linslus med vidhängande öm moder, samt sötnos som somnat mitt i leken... Låt detta vara över imorgon, snälla? I promise I'll be good.

.Sänkt.

Å kära himmel. Jag hade verkligen glömt hur jobbigt det är att vara sjuk. Jag sövde Novis vid 18 igår, hon var så kinkig och hade ju feber. Själv låg jag i soffan och huttrade hela kvällen, för mycket snor och tankar i huvudet för att kunna sova. Klockan två gick jag till slut och lade mig i sängen och somnade, 02.25 vaknade Novis och var ledsen - hon hade ju faktiskt sovit i åtta å en halv timme och var inte så intresserad av att somna om. Lyckades ändå få henne att somna efter lite mat och vaggning så 03.00 sov hon igen! Dock bara i två timmar, så det blev verkligen en kort natt... Tack och lov verkar det som att hennes feber är över, och hon har varit en liten ängel hela morgonen. Skrattat och lekt, ätit gröt och busat på golvet... och jag vill bara krama henne, men jag är verkligen inte frisk. Eller, det kanske inte spelar någon roll; det går kanske inte att undvika att smitta ner henne när vi lever så nära inpå? Ja, jag vet inte, men jag försöker att hålla lite avstånd iallafall, eftersom att hon verkar så pigg!

Jag har verkligen ansträngt mig för att inte slänga bort den här dagen. Känner mig så himla krasslig men tvingade mig att duscha medan lillan sover (borde nog egentligen sova jag med), och ska försöka ta mig i kragen och gå ut en sväng. Men nu när jag gjort mig i ordning å allt så vete tusan om jag orkar. Å kaffet smakar nada. :(

Så är det ju valborg idag. En festardag om du frågat mig för 10 år sedan. Jag vinglade fram i kungens trädgård, ryggsäcken full med alldeles för många Carlsbergs äppelcider, ciggen i ena handen och flaskan i den andra. Trampade ner i ett vattenhål med mina nya skejtarskor, snubblade över labyrintbuskarna. Trodde det var livet. Fast det var ju bra länge sedan förstås. Vi växte ju upp vi med. För ett år sedan var jag i Stockholm, sjukskriven för illamående i samband med graviditeten. Tuva låg i Tessans mage, och vi strosade runt i ekebyhovsparken och lyssnade till körsång och kikade på majbrasan. Det var då jag berättade för de mina att världens vackraste var på väg. Nu är hon här - och aldrig hade jag anat att hon skulle vara så fantastisk. Det är livet.

Älskade älskade Nova-Li, vad är rätt för Dig?

.feber och kink.

Japp. Så fick man feber till slut. Eller jag vet inte om man kan kalla det feber i mitt fall, hade en temp på 35.1 i eftermiddags, och då kände jag mig lite klen. på en timme gick den via 35.5 till 36.3 och slutligen till 36.8. Då kände jag mig ap-dålig. Nu är den (uppe på) 37.2 och jag tror att jag är döende. Novis har 38.4. Antingen så har jag fruktansvärt låg kroppstemperatur till vardags, eller så visar termometern två grader för lågt - men då skulle ju Novis vara nästan död. Skit samma, 2 grader förhöjning känns, punkt slut. Novis har kinkat i princip hela dagen - nu sover hon.

Usch, jag hatar att vara sjuk. Därför är jag det så sällan. Skulle vilja vara liten och ligga i min säng och äta Vicks med honungsmak, titta på film och bli strykt på pannan. Känner överlag en önskan om att få återgå till nio-årsåldern idag, jag är inte alls den mogna, självständiga och målinriktade person som jag behöver vara. Åt skogen med alla beslut som måste tas, jag orkar inte idag.

Oj oj hur blev det såhär?

.BVC och bad.

Så har vi varit på BVC och fått spruta och mätt å vägt! 66 cm lång och 7040 g - stora tjejen! Fick väl inga applåder över rabarberglassen direkt, men i övrigt så verkade BVC-sköterskan positivt inställd till Bebis matglada framsteg. Skönt! Nyaste käket är havregröt och smörgåsrån - mycket uppskattat! Även om hon mest suger i sig rånet, så händer det faktiskt att hon små-tuggar lite emellanåt...

Mmm... macka.

Efter BVC skulle vi ju bada, men det var nån ventil som gått åt pipan. Vattnet var därför kallt och barnpoolen var stängd, så vi bestämde oss för att bada på lördagen istället. Vi har bott hos Fridströms torsdag-söndag, då Ullis och Henke varit i Stockholm över helgen. I fredags kväll var både Emelie och Jim iväg och passade vi på att snabb-bada lite i badkaret. Populärt till en början, men jag tror att lilla stumpan hade ont i benet efter sprutan och hon kinkade lite innan hon somnade invirad i sin badhandduk. På lördagen for vi (inkl Emelie) iväg och plaskade i en betydligt större varmvattensbassäng - och hon älskade det!

Det är roligt att bada!

Man kan plaska med händerna...

... Puss på dig Emelie!

Men man blir ju som trött av att bada... Älskade lilla badnymf!

Det har ju varit ett helt underbart väder hela helgen! Det är vår! Helgen har varit jättemysig med grillning (nåja, det gick att äta... även eldad mat är mat), löpturer i kvällssolen, bil- och moppetvätt... Vi har suttit ute och solat både mage och ben, och naturligtvis måste ju även lillan få vara med. Solen lyste så starkt så vi fick bygga en liten koja åt henne, och med lite fantasi så fick vi till det riktigt bra... barnet ligger alltså i mitten där någonstans...

...Åh hon var ju hur nöjd som helst!

Men så kom ju måndagen och regnet... och det är ju så himla tråkigt!! Har klarat mig bra från mina vita fingrar här uppe (torr luft här jue), i stockholm är det nästan alltid fuktigt så då fick jag det jämt. Men. Nu. På den korta stund det tog mig att bära ut packningen till bilen (som ju står utanför Fridströms dörr), köra hem i en varm bil, och bära väskorna från bilen till läggan - så blev fingrarna vita. Och det är ju inte ens kallt! Vad gör man? Vantar hjälper ju inte... Någon som vet....?

.sådärja.

Ja det blev ju en väldigt omvälvande vecka detta... Tänk att en tanke kan blåsas upp till enorma proportioner och göra massa skada helt i onödan. Nu är det förhoppningsvis över och vi kan bara gå framåt - om än lite tilltufsade. Och jag tror att alla inblandade känner samma sak. Punkt slut! (Är det nu man ska hojta en klämkäck kommentar i stil med - låt oss alla njuta av livet och fånga dagen!...?)

I alla fulla fall... BVC idag. Känns ju som att man ska kunna känna fullt förtroende för sin BVC-sköterska, men efter hennes trumpna kommentar om att jag börjat ge lite ersättning så tror jag att jag måste modifiera sanningen något när det kommer till stumpans matvanor. Hur nu det ska gå...? Jag är ju så glad att hon har som aptit att jag stoppar i henne allt möjligt, om än i små små portioner. Borde kanske inte nämna cheesecake och rabarberglass? Well well, den som lever får se. Så länge man är lyhörd så kan det väl knappast vara någon fara? Ont i magen har hon inte fått än så länge ialla fall. Ska bli kul å se hur mycket hon vuxit...

Efter BVC är det dags för lillans första besök på badhuset! Blir mysigt!

.du.

En av mina biggest issues och ett av de största misstag klyftiga människor gör är att ta allt personligt. Det kanske är jätte-egoistiskt av mig att tro att det här handlar om mig, men tidpunkten är allt för precis och jag vet ju de facto att du inte tycker om mig. Jag kan inte bortse från att det stör mig, men om du mår bättre för att jag mår dåligt så kan jag ju bara gratulera. Jag har inget emot dig, jag känner dig ju inte ens. Jag förstår att du tycker att jag är ett svin, eftersom jag var delaktig i det sveket du utsattes för. Men jag hävdar fortfarande att det var han som svek - inte jag. Jag har inga som helst intentioner att bli din vän, jag tycker bara inte om att vara avskydd. Jag har sagt det förut - jag vill dig inget illa och jag hoppas att du blir lycklig, och det menar jag som normal medmänniska och ingenting annat. Ta det som du vill.

Som sagt, mår du lite bättre av att jag mår sämre, så skönt för dig. Men jag tror att du skulle må ännu bättre om du bestämde dig för att släppa det här nu. Mitt välmående har absolut ingenting med saken att göra, jag mår varken bättre eller sämre. Men face the facts - jag bor också i den här stan, och jag har det jobb jag har. Jag kommer varken flytta eller byta arbetsplats pga nåt som hänt för alldeles för länge sedan. Kanske var det skitdumt av mig att inte bara låta det här vara osagt, men jag kände att jag behövde få det ur mig. Å kanske handlade det inte ens om mig men då spelar det ju definitivt ingen roll. Jag mår i alla fall lite bättre, och jag hoppas att du också gör det. Faktiskt.

.Mat.

Hon älskar mat. Det finns ingenting som hon tackar nej till! Hon har ätit banan, potatis, aprikos, katrinplommon, broccoli, morot och fil - allt går ner! Så fantastiskt roligt att jag har fått en unge med stor aptit, för det finns inget ljuvligare än en fem-månaders bebis som med ansiktet fullt av mat säger Mmm... Jag älskar dig min goa unge!!

Mmm... potatispuré är livet!

.ok.

Jag vet ju.

Man tror man har koll. Ork. Vilja. Kraft. Att man är stark. Att livet är vackert och att det är en gåva att vakna varje morgon. Man är tacksam och lycklig över att få uppleva världen, och alla möten med andra människor är så värdefulla.

Så ibland.

Är det inte alls så. Fast det var så igår så kan det plötsligt vara annorlunda idag. Igår kunde jag förändra världen - idag vill jag inte vara med och leka. Det är sådana dagar som jag äter osaltad havregrynsgröt med outspädd Fun-Light för att både salt å kanel är slut och jag inte ids gå och handla. Att bädda upp sängen med nya lakan känns otroligt tungt, fast det var superlätt att tvätta och hänga de gamla igår. Sådana dagar då jag är rädd. Då det blir lite jobbigt att andas för en stund. Där det psykiska blir fysiskt, och det känns som att livet tar stryptag på en.

Men jag vet ju.

Att människor svälter. Lider. Plågas. Människor dör. I-landsproblem är ingenting. Och ändå kan jag inte fly. Kan inte ens illa fäkta. Jag kan bara spela död och vänta på imorgon.

Och jag vet. Att det går över. Men ändå.

.Påsken som gick.

Påsken blev inte som det var tänkt men ändå så himla bra! Tanken var att Jag och lilla snurpan skulle följa med Ullis och kidsen Fridström till Tjärnberg över påskhelgen, och träffa alla mostrar å kusiner å annat folk som vi hört så mycket om! Tjärnberg ligger typ åtta mil utanför Arjeplog, upp mot Norge, och då det är (håll i er nu) Ullis syster Karins man Gunnars föräldrar som driver stället så har det varit en given plats för släkten att träffas på.

Eftersom Ullis har diskbråck och svårt att sitta och köra bil så skulle jag köra upp. Hon har ju haft ont hur länge som helst, men ändå kunnat fungera, men natten mot torsdagen då vi skulle åka stejkade kroppen och vi fick börja dagen med en tripp till vårdcentralen. Trots att hon hade så himla ont och knappt kunde gå så tog de inte i henne för att ta reda på var smärtan kom ifrån, utan gav henne bara en morfinspruta. Tror inte att den hjälpte riktigt, men såhär i efterhand kan man nog säga att den sköt upp vad som komma skulle... Ont kan man ju ha var som helst så jag förstår att Ullis ändå ville åka upp till Tjärnberg. Vi fällde sätet och det gick förvånansvärt bra (allt är ju relativt) att köra de ca 33 milen. Dessvärre blev det inte bättre under kvällen, och efter en sömnlös natt varav tre timmar på badrumsgolvet blev det verkligen inte bra. Tillslut blev det så illa att ambulansen fick komma och hämta stackars Ullis, som fick spendera hela påsken på lasarettet. :( Tack och lov mår hon bättre nu, men vad är det för taskig tajming av kroppen att kollapsa just den här veckan?!

Anyhoo så blev jag och snurpan kvar med kidsen i en hel vecka - och vi har ju haft det toppen! Kanonväder med mycket sol, skoterturer och bara-vara. Människor som kommer och går, ingen stress - inget knussel. Tänk en hel vecka utan mobil (ingen täckning WSE), internet eller TV. Särskilt när det faktiskt finns TV - men man inte känner något behov av att använda den. Gammal läger-räv som man är så kunde det ju inte bli bättre! För att inte tala om snurpan som har fått hur mycket uppmärksamhet som helst... :) Å väldans roligt att få lära känna dessa människor som ju faktiskt betyder så mycket i Ullis o Cos liv!

Skoter-fobia har ju varit en av mina issues sedan länge, men nu är den nog över. Har ju både kört och åkt skoter och överlevt. Min egen körning är nog inget att skryta med, med mina spagettiarmar (lama av skräck) är det svårt att vända ett maskinmonster som rör sig i 3 km/h. Men rakt fram helt ok... :) Lulan gillar skoterpulka. Somnar pronto.

Jag är så glad att vi fick uppleva Tjärnberg - Tack Ullis med släkt å familj för att vi fick vara en del av Er i Påsk!

(Och kära Stockholmare - Ni fattar inte vad ni missar! Sverige är så mycket mer än storstan; stort, tyst och otroligt vackert!! Vilken natur... Hä jär annat än hagaparken.)

De vackra barnen på skoterrace i Vougga

Återkommer med fler bilder inom en snar framtid...

.Jag är inte död.

Men jag har levt senaste veckan i en snöhög. Utan telefon. Utan Internet. Och det har varit ganska så skönt.

Jag ska snart uppdatera bloggen ordentligt, men först har jag lite annat att stå i!

Över och ut for now!

.Hjemme.

Så var vi hemma i Pite igen! I fredags körde vi hela långa vägen hem. Bästaste Herr Fridström skippade flyget och gjorde oss sällskap på vägen upp. Av fem genomförda bilresor mellan Sthlm-Pite var det här alla gånger den lättaste! Tyckte att det gick fort, men det tog ändå 11 timmar från dörr till dörr - Tack snälla Henke för att Du ville åka med!

Resten av helgen som gick har spenderats hos just familjen Fridström, med födelsedagsfirande och bara-vara. En visit hos Gudfar Daniel har också hunnits med. Det är så skönt att vara hemma! Vi har haft det bra i Stockholm, men det är najs att få mecka lite med sina egna grejor. Och min lilla lägga - som jag har saknat den! Kommer som vanligt att sakna alla i Stockholm, men som sagt - Livet är en längtan. Och det är ju härligt att alltid ha någon att längta till och se fram emot att få träffa...

Lillkorken har börjat äta mat. Förra veckan fick hon prova potatis. Hon är då ingen matvägrare precis... hon gillart skarpt! Igår högg hon in på Ullis födelsedags-fil, och även om hon såg lite chockad ut till en början så verkar det som att hon gillade det! Hon fick också prova banan, vilket hon glatt smaskade i sig. Mat är gott!

Att hon äter bra och får i sig det hon behöver råder det inga tvivel om... hon växer otroligt fort! Försökte mäta henne med en tumstock idag, och hon har vuxit rejält på längden. Hon är ca 66 cm lång, så det är ju inte underligt att många av kläderna i strl 62 redan är lite små...

"Hejdå Stockholm, Hallå Pite!"

.majskrok.

.hoppetossa.

.Svart/Vitt.

alldeles nyss var klockan tio i tolv och jag kände: Wow! Jag har hela dagen framför mig! Det är sol och vi är vakna och bebis är glad och mätt å jag ska hinna så mycket och vi ska ut å gå och sen kanske vi åker till mammas jobb, eller ska jag kanske gå till stan, eller det är ju långt men kanske halvvägs å borde jag ta bilen nej det gör jag inte eller jo för då hinner jag till Tessan också, men Tuva är ju lite snorig och egentligen borde jag inte gå ut alls för jag måste packa och Ipoden ä ju inte laddad men om jag springer ner till bilen och hämtar den så hinner jag kanske få lite ström i den och just det jag måste ju ner till Pia och hämta Novis scarf och lämna alla brickor men vänta nu några e ju hos hanna men hanna är hos tessan ok skit samma jag tar det imorgon eller just det jag skulle ju till IKEA men mamma kanske skulle följa med då eller var det tessan som ville följa ja men oj oj oj borde jag kanske ta bussen och när går den å just ja lunch var det, å vad har vi i kylen äh det blir i gröt å GUD VILKET VACKERT VÄDER det är ute!

(springer till bilen och letar Ipoden som inte är i bilen utan någon helt annanstans vänder upp och ner på huset, hittar den på ett jättekonstigt ställe)

Klockan 12.02: HERREGUD!! Klockan är över tolv och jag har inte gjort NÅGONTING!! Vart HAR den här dagen tagit vägen och hur ska jag nu hinna allt som jag borde å måste och faaan också vad jag slösar bort all tid, men nu är ipoden ialla fall laddad och jag måste iallafall gå ut men vilket håll ska jag gå åt och jag hinner ju ändå ingenting kanske borde skita i å gå ut överhuvudtaget?! Nä men det kan jag ju inte å fan kan inte det här bara gå över?

12.24: Om jag bara sätter mig här och andas så är det snart lördag.