Just nu är Nova-Li inne i en period då hon är väldigt gnällig och arg. Men faktum är att hon bara uttrycker det då hon är ensam med mig. Det räcker med att någon annan umgås med oss, så är hon sitt vanliga, charmiga, glada jag. Då väller mitt hjärta över av kärlek och stolthet. Det är en sorg att jag inte får uppleva det när det bara är vi två - för vi har ju bara varandra. Det är möjligt att hon får nya tänder, det är möjligt att hon går igenom en jobbig utvecklingsfas, men jag har ändå svårt att förstå varför det bara är jag som upplever det.
Och det gör så ont att längta tills hon somnar.
Älskade dotter, Du är mitt allt.
1 kommentar:
när jag började läsa din text, så trodde jag att du hade skrivit ned mina tankar..
vi är på precis samma stadie här hemma, och jag känner igen mig i vartenda ord du skriver..
Skicka en kommentar