Imorse vaknade lilla familjen 06.00. Solen sken och fåglarna kvittrade, så jag tog ett moget beslut och bestämde att vi skulle cykla till dagis idag. Mysigt! En liten spontan familjeaktivitet sådär bara, glida fram på torra vägar, med fågelsång i öronen bland knoppande träd... och vi hade ju så gott om tid! Skulle inte vara på jobbet förrän kl 8.00.
Kaoset började i hallen då Nova-Li absolut inte skulle ta på sig stövlarna. Hon freakade ut i ett stort tantrum och tårarna sprutade. Hämtade cykeln och stoppade ner min vid det här laget asförbannde dotter i cykelvagnen, och tänkte att hon säkert skulle lugna sig bara vi började rulla. Oh inte det. Cykelturen ackompanjerades av 5 minuters illvrål innan hon knep ihop sin söta lilla mun och fann sig. När vi så skulle passera timmerleden tycktes jag osynlig, eftersom att bil efter bil bara körde förbi utan att ta hänsyn till oss. Jag hytte med näven och pekade uppfordrande på Herr Gårman, eftersom att Nova-Li lackat ur av det plötsliga stoppet. Till slut kunde jag ta ett rejält tramp och hasta över vägen, men min ivrigihet straffade sig direkt då ena trampan lossnade. skruva skruva, mecka mecka, och till slut satt trampan på plats igen. Dottern fortfarande skitsur. Trampade vidare och insåg att jag nog klätt mig för mycket, och dessutom i en jacka som inte andades alls. Svettig och jävlig tog vi oss till upploppet - ankarskatavägen. En gropig jävla väg i svag svag uppförsbacke, så jag fick gena mellan groparna och hålen för att undvika att Nova-Li for ur vagnen. Växlade ner, för motvinden gav vårt ekipage en rätt obehaglig tyngd... pang - så hoppade kedjan av. Mecka mecka, slita slita, och till slut tog vi oss fram till slutdestinationen dagis. Svettig, smutsig, lite lätt irriterad, och naturligtvis sen. Cykelhelvetet vägrade att stå upp, så allt rasade i en hög utanför porten, men vid det här laget var jag så less att jag lämnade det så. Nova-Li blev glad av att se ytterdörren till dagis, och efter en kort gråt vinkade jag hejdå genom fönstret, skruvade loss vagnen och trampade vidare till jobbet.
Imorgon tar jag bilen.
5 kommentarer:
haha, den där lila/blå kärran utanför ingången, var det din?
Japp, den med frystejp... :)
Nu kan veckan bara bli bättre.... Men visst är det konstigt; börjar det sk-ta sig så fortsätter det gärna en stund.
Rätt gnista har du i alla fall. Lät så underbart med fågelsång osv.
Tack för att du är tillbaka på bloggen - det förgyller ens tillvaro!
Jag svimmar - du e helt enorm! Beundrar din vilja att inte ge upp vännen/ Kram Ullis
Hahaha!
Alltså Sötan, du skriver såååå bra!
Tråkigt att cykelturen till dagis blev en mardröm, men underbart roligt för oss läsare att läsa ;P
Tack för att du bjuder på dig själv ;)
Hoppas vi i sommar kan ses med våra små över en kaffe. Ta hand om Er. Kram!!
Skicka en kommentar