.Breakthrough.

Jag är stolt över vad jag trots allt lyckades genomföra igår. Jag sprang - och det kändes inte alls så tungt! Riktigt skönt faktiskt. Sen lite städning på det, och en snabbrunda på stan. Fick Nova-Li's vagn lagad, min laptop undersökt, och pengarna tillbaka för ett par risiga högtalare som jag köpt på Claes Ohlsson. Var smakråd åt min nya träningskompis som skulle köpa schyssta kläder att gymma i (typ 30 min senare var det klart - killar shoppar effektivt. Ingen beslutsångest, inget tjafs.) Så långt bra... men sen helt plötsligt var jag ägare till ett par grymma Logitech Z5... Jag tror att det var min dåliga impulskontroll i kombination med ångesten över att vara högtalarlös som fick mig att ta fram plånkan (läs kreditkort). Inte alls läge att spendera pengar denna månad, men va fasen... Nu kan jag poppa igen - med finfint ljud!

Efter middagen var det dags för boxning - länge sedan sist... men oj så kul, och ganska jobbigt faktiskt. Har lite träningsvärk i ryggen idag, men tror ändå jag ska klara av en runda i spåret. Ikväll står spinning på schemat, jag fasar redan...

Med lite tur får jag även på vinterdäcken idag - för igår kom första snön! Den ligger ju inte kvar idag, men snart så... vinter. Jag tror jag längtar lite. Efter krispig luft, vintersporter och snö som lyser upp mörkret. Däremot längtar jag inte efter blöta små vantar, fruset snor och ångesten över om jag klätt barnet tillräckligt...

Tjipp!

.livstecken.

Jahaja. Börjar väl som vanligt med att konstatera att det var länge sedan... men nu är jag ju här igen så skit i det.

Det akuella läget är som följer:

Jag, ensam, i en jättestökig lägenhet med dammgarnityr, en stämbandscysta fattigare och 3 kilo rikare. Sjukskriven och urfattig. Barnledig till på lördag.

Därför borde jag:

Städa, träna, sälja saker på Tradera så att jag blir filthy rich, laga nyttig mat och frysa in, samt göra alla 342 ärenden på stan som jag skjutit upp ett halvår. Och detta under relativ tystnad.

Av någon underlig anledning har jag noll motivation till att utföra något av ovanstående "måsten".

Städa händer inte. Stöka ner däremot har jag inga problem med. Det är egentligen inte så mycket städning, men jag är ju "allt-eller-inget"... Så antingen ska alla lådor, förråd, garderober och kartonger städas, eller så gör jag ingenting. Om jag öppnar förrådsdörren nu blir jag anfallen av gamla barnkläder, vinterjackor, hyllplan och 359 toarullar. Det känns övermäktigt.

Piskar mig själv till att träna för att jag vet att jag får energi om jag bara kommer igång. Att gå på pass på gymmet är det ultimata - då är det ju någon annan som piskar. Det är det här med löpningen som känns tungt... (sitter i detta nu, i full löparmundering - och väntar på kaffekicken). Jag vet ju att det kommer kännas underbart om jag bara håller ut... men, har ju inte tränat sedan i januari så det är ju inte konstigt om det är lite segt att komma igång! Anyhoo - träningen blir i allafall av.

Laga mat - nä. Jag kan ju inte. Lagade en stor sats köttfärsås i torsdags, för att frysa in. Det slutade med att jag inte har ätit något annat än köttfärsås sedan dess, för jag orkar liksom inte laga något nytt. Skörbjugg nästa.

Att lägga ut kläder på tradera innebär så mycket merjobb... "ojdå, den här var ju kanske inte helt ren..." och så måste man tvätta. "Oj... skrynkligt..." och så måste man stryka. Sen ska det fotas, och så har kamerabatteriet tagit slut, så då måste det laddas, sen ska alla jäkla bilder in i datorn, och så tar det hundra år att lägga upp en annons... och smiter man iväg en sekund för att typ gå på toaletten, ja då har man blivi utloggad och måste börja om från början... mnjää.

Och vara tyst - HAHAHA. Inte min grej. Jag blir deprimerad.

Nu MÅSTE jag ut och röra på fläsket - Adjö!

.komplettering.

Näpp, fortfarande för många tankar som snurrar. Men vet ändå inte hur jag ska få ut all oreda ur kroppen, låta det bilda ord som går att plita ned. Knepigt.

Jag vill sitta i min soffa, lyssna på bra och vacker musik, och sippa vin. Tänka och vrida och vända. Älta om man så vill. Vara djup. Jag behöver någon att dela det med. Det är nog mest det. Annars blir mina tankar spöken som äter upp mig om natten. Som inte lämnar mig ifred och som växer till stora monster. Och då är man inte längre så stor och stark, utan mest en liten lort.

Jag vill inte vara en liten lort.

.Rosie thomas och jag.

Jag har haft en så grymt rolig och galen helg, med bubbelbad, häxblandning i soluppgången och almost-catfight på dansgolvet. Och jag behövde det. Verkligen. Inte minst för att det är kul att ha roligt, men även för att jag fått en knuff ut ur min trygga bubbla och tvingats ta viktiga beslut. Om mig och om mitt liv, om min inställning och mitt värde. Det är jobbigt, men nyttigt. Och framförallt viktigt.

Jag vill inte ta någon skit. Jag vill bestämma över mig själv och mitt liv. Jag vill inte ha medlidande, jag vill ha omtanke. Inget tycka-synd-om, bara omtanke för att jag är jag och för att jag är värd det. Och det är en jävligt stor skillnad. Jag vill vara stark men också kunna våga vara svag, och låta mig falla mot någon som tar emot mig.

DET är vad jag vill. Inget annat.

.Falsk krupp.

Det har varit en händelserik vecka...

Nova-Li blev lite hostig i tisdags kväll, så jag bestämde mig för att hålla henne hemma från dagis i onsdags med förhoppning om att det skulle blåsa över lagom till helgen. Under onsdagen blev det sämre med hostan, det pep och bubblade om vartannat i bröstet på henne. Natten till torsdagen var hon het som en kamin och sov nästan ingenting. Ringde till BVC och fick en sen tid, och väl där fick Nova-Li inhalera adrenalin för att vidga lite i luftrören. Jag tyckte själv att hon verkade mycket piggare efter det, men under fredagmorgonen kräktes hon slem var riktigt dålig. Tillbaka till BVC och inhalera adrenalin 2 gånger, det gav ingen effekt så då fick hon Betapred (kortison). Det tycktes inte heller hjälpa, så vi blev skickade direkt till Barn på Sunderbyn. Vi blev inlagda på avd 44, och dessutom isolerade på vårt rum. Vi fick stanna till i söndags, och det var en kämpig helg med lite sömn och ett konstant speedat barn. Men hon behövde uppenbarligen medicinerna, så då får man ta det... Jag hoppas verkligen att Nova-Li inte blir ett "krupp-barn", och att vi ska behöva åka in akut varje gång hon blir förkyld, men risken finns ju. Tack och lov vet jag nu vad det är, hur jag ska göra, och att det finns hjälp att få. Idag mår hon bättre och det är nypremiär på dagis ikväll.

De senaste dagarna har jag försökt reda i allt kaos på jobbet, saker som jag var tvungen att släppa för att Nova-li blev dålig. Dessutom har en del sommarpersonal fallit bort, så schemat måste struktureras om än en gång... Nova-Li har varit med mig på jobbet en hel del, och jag har försökt tajma in hennes sovstund för att få nåt gjort. Är det det som kallas för VAB?

.Rusbus.

Är för trött för att trassla in mig i långa formuleringar pga följande:

• Vårrusning i torsdags kväll - 27,5 min och spänstig som en välmusklad shetlandsponny
• Alkoholrusning i torsdags natt - Hög promille och vilda dansmoves
• Avrusning i fredags förmiddag - 3 timmar i högklackat runt Lule och bakisångest de luxe

Sammanfattning - GALEN och HYSTERISKT ROLIG kväll med brudarna från jobbet, som satte djupa spår på många sätt!

Bjuder därför på lite bilder istället:

Ullis och ett smutsigt barn (tror det är mitt)

Söta söta Nova-Li


Conny, Mimmi och Nova-Li under Infjärden runt

Jag tömde kylen (för att städa), gick på toaletten och fann detta när jag kom tillbaka... cool tjej!


Tjoflöjt och godnatt!

.energi.

Ligger på en madrass i en lägga i Oslo. Mår gott, äter, sover till klockan 11.00 på dagarna, dricker vin, lever oplanerat och fångar dagen. Har alstrat energi som kommer att räcka länge framöver, och nu vill jag hem till min dotter och krama henne i all evighet. Barnvakten rapporterar normala humörsvängningar, helt i enlighet med flickebarnets ålder... känns bra, med anledning av mitt föregående inlägg. Det var nog bara rösten från en trött och sliten mamma som behövde få sova ut i en dag eller två.

Nu ska jag sova och drömma om sylt-kletiga små fingrar som plockar i mitt hår, söta russinpussar och innerliga kramar från en varm liten kropp på 14,5 kg.

(Och STORT GRATTIS till min fina pappa som fyller 68 idag! Kärlek.)

.hjärtevärk.

Det är fantastiskt, underbart, ljuvligt, härligt och spännande att vara mamma. Men det är också fruktansvärt svårt. Att leva med hjärtat utanför kroppen och alltid oroa sig för att man inte räcker till. Och det är frustrerande och hjärtslitande att bli arg och trött på sitt barn.

Just nu är Nova-Li inne i en period då hon är väldigt gnällig och arg. Men faktum är att hon bara uttrycker det då hon är ensam med mig. Det räcker med att någon annan umgås med oss, så är hon sitt vanliga, charmiga, glada jag. Då väller mitt hjärta över av kärlek och stolthet. Det är en sorg att jag inte får uppleva det när det bara är vi två - för vi har ju bara varandra. Det är möjligt att hon får nya tänder, det är möjligt att hon går igenom en jobbig utvecklingsfas, men jag har ändå svårt att förstå varför det bara är jag som upplever det.

Och det gör så ont att längta tills hon somnar.

Älskade dotter, Du är mitt allt.

.en harmonisk start på veckan.

Imorse vaknade lilla familjen 06.00. Solen sken och fåglarna kvittrade, så jag tog ett moget beslut och bestämde att vi skulle cykla till dagis idag. Mysigt! En liten spontan familjeaktivitet sådär bara, glida fram på torra vägar, med fågelsång i öronen bland knoppande träd... och vi hade ju så gott om tid! Skulle inte vara på jobbet förrän kl 8.00.

Kaoset började i hallen då Nova-Li absolut inte skulle ta på sig stövlarna. Hon freakade ut i ett stort tantrum och tårarna sprutade. Hämtade cykeln och stoppade ner min vid det här laget asförbannde dotter i cykelvagnen, och tänkte att hon säkert skulle lugna sig bara vi började rulla. Oh inte det. Cykelturen ackompanjerades av 5 minuters illvrål innan hon knep ihop sin söta lilla mun och fann sig. När vi så skulle passera timmerleden tycktes jag osynlig, eftersom att bil efter bil bara körde förbi utan att ta hänsyn till oss. Jag hytte med näven och pekade uppfordrande på Herr Gårman, eftersom att Nova-Li lackat ur av det plötsliga stoppet. Till slut kunde jag ta ett rejält tramp och hasta över vägen, men min ivrigihet straffade sig direkt då ena trampan lossnade. skruva skruva, mecka mecka, och till slut satt trampan på plats igen. Dottern fortfarande skitsur. Trampade vidare och insåg att jag nog klätt mig för mycket, och dessutom i en jacka som inte andades alls. Svettig och jävlig tog vi oss till upploppet - ankarskatavägen. En gropig jävla väg i svag svag uppförsbacke, så jag fick gena mellan groparna och hålen för att undvika att Nova-Li for ur vagnen. Växlade ner, för motvinden gav vårt ekipage en rätt obehaglig tyngd... pang - så hoppade kedjan av. Mecka mecka, slita slita, och till slut tog vi oss fram till slutdestinationen dagis. Svettig, smutsig, lite lätt irriterad, och naturligtvis sen. Cykelhelvetet vägrade att stå upp, så allt rasade i en hög utanför porten, men vid det här laget var jag så less att jag lämnade det så. Nova-Li blev glad av att se ytterdörren till dagis, och efter en kort gråt vinkade jag hejdå genom fönstret, skruvade loss vagnen och trampade vidare till jobbet.

Imorgon tar jag bilen.

.sommarvärme.

Detta var veckan då sommaren kom till Piteå! På två dagar har nästan all snö tinat bort på baksidan, och avslöjat julgran och julgransfot och lite annat bråte som gömt sig under det vita täcket i flera månader. Äntligen kan jag ta mig fram till min balkong utan att klättra och bli blöt om fötterna. Från råkyla och nollgradigt på natten har det gått till drygt 20 grader och små gröna musöron på alla träd. Underbart!

Hade två dagar ledigt i rad denna vecka, och det kändes verkligen superlyxigt! Det händer faktiskt bara var fjärde vecka när jag tänker efter... men det är priset man får betala för att få så mycket ledig tid som möjligt! Hur som haver så har det varit två supersköna dagar, varav den ena spenderades på stan med Jenny och Lilja, och den andra på en cykel, 3,5 mil runt infjärden. Vi har fått en fantastiskt fin cykelvagn av Suzanne, ett mysigt litet kryp-in som man hakar fast på cykeln. Den har några år på nacken, och tyget som man spänner över vagnen är lika skört som en gammal människas hud... men, det finns ingenting som inte lite frystejp fixar! Vi hade lätt den snyggaste vagnen.... Vi cyklade tillsammans med Ki, Conny, Jonas och mimmi (lurvig hund i cykelkorg). Det var premiär för Nova-Li i cykelvagnen, och hon verkade gilla det! Någonstans halvvägs ylade hon lite där bak, men efter att ha slängt in en pannkaka och fyllt nappflaskan med festis blev hon nöjd. Det var en härlig dag som avslutades med middag hemma hos Ki och Conny!

I helgen har det varit 2 maratonpass på jobbet, sammanlagt 29 timmar effektiv arbetstid. Nova-Li har levt loppan hemma hos Ullis o Co. Det var en glad och smutsig liten tjej som mötte mig när jag hämtade henne i eftermiddags - men det är nog bara ett tecken på att hon haft roligt! Det är faktiskt så pass varmt att lilla grisen sprungit i strumplästen eller barfota, och i endast brallor och en kortärmad t-shirt! Så skönt att slippa vinteroveraller och vantar... På vägen hem slank vi in på ICA, Novis blippade varor och skötte sig utmärkt (det brukar vara ett mindre kaos, "nej, aj aj, man FÅR INTE äta godis ur lådorna" ex) och vi firade med mjukglass i solen innan vi åkte hem. Myspys.

Nu väntar 4 dagars jobb och träning, innan avresan till Oslo på fredag! Ska hälsa på Anna-Sara och John i hela fyra dagar. Blir mysigt! Och konstigt att vara utan Nova-Li... men hon har det ju superbra hos Suzanne å grisarna!

Nej, nu ska jag ringa mor min! Ajöken!

.Swooooosch.

När jag gick och lade mig igår planerade jag att gå upp i tid och duscha, städa, laga middag åt barn och barnvakt, samt slänga in en tvätt. När jag vaknade i morse hade jag glömt att ställa klockan, och min morgon blev något annorlunda. Vi kan väl kalla det multi-tasking. Borstade tänderna samtidigt som jag snubblade runt och plockade undan leksaker, och klädde på mig samtidigt som jag scannade av kylen och konstaterade att den var tom på tjänlig föda. Slängde fram en fryst ärtsoppa och vräkte ner all disk i slasken. Upp med håret i en knut, lite mascara, ett äpple i näven och sprint till bilen. Tryckte i mig äpplet och ringde barnvakten och bad om ursäkt i förväg (för kaosigt hem och torftig middag) samtidigt som jag brände gummi hela vägen ut till Havsbadet. Släntrade in lite nonchalant sådär, en minut tidig. Man är ju jäkligt snabb bara man vill - eller snarare måste.

Jag kom i tid, och jag har haft en givande dag på barutbildningen. Vi har haft praktiska prov i både free-pour och speed-mixing, det är viktigt att öva! Vi har också skapat nya drinkar. Synd bara att jag är så dålig på att spotta, efter att ha smakat av X antal blandningar kände jag mig lite smålurvig. Ibland älskar jag mitt jobb. Framförallt om man blandar det med mynta, lime, Smirnoff green apple och krossad is...

Kom just från spinningen. Nu ska jag ta vid där min morgon slutade - jag ska diska, duscha, tvätta... och plocka upp allt jag vräkte ner i översta byrålådan för att ge ett hyfsat städat första intryck.

Håll i hatten!

.long time no see.

Ja. Det var verkligen 3 månader och fem dagar sedan jag bloggade sist. Kanske ett välbehövligt uppehåll. Det var ju i brytpunkten mellan mitt gamla liv som mammaledig livsnjutare och mitt nya som vardagspusslande restaurangchef. Men bitarna börjar falla på plats och det suger lite i bloggtarmen - så härmed dammar jag av tangentbordet och tar nya tag! En snabb update:

Nova-Li går på dagis, både på dag- och natt-tid. Hon trivs superbra och jag vågar nog säga att hon fått plats på ett av de bästa förskolorna i Piteå! Inte för att jag har något att jämföra med, men min personliga uppfattning av personalen är att de är otroligt pedogogiska och hängivna sitt arbete. Jag är fullkomligt trygg med att lämna henne där!

Jobbet är roligt, stimulerande och utvecklande. Jag trivs! Det är otroligt stor skillnad mellan Pite Havsbad och Piteå Stadshotell, men jag antar att de har sin charm båda två. Däremot får jag nog lov att erkänna att Statt passar bättre i mitt livspussel just nu.

Träningen har legat på is i drygt tre månader eftersom att jag varit sjuk så länge. Har varit hes, hostig och fruktansvärt trött under i stort sett hela våren. Nu börjar det äntligen gå åt rätt håll, och jag har börja träna så smått. Har tappat jättemycket i styrka, men förvånansvärt lite i kondition. Så jag antar att det kunde varit värre - men det känns lite tråkigt att börja från början igen... men det kan bara bli bättre!

I detta nu är klockan 23.46 och jag har just kommit hem från jobbet. Nova-Li sover på dagis och imorgon ska jag på barutbildning på havsbadet. Därför borde jag passa på att sova medan jag kan!

.Hemma igen.

Börjar som vanligt numera, att konstatera att det var länge sedan jag bloggade. Men nu har jag fått lite push av nära och kära, så jag får helt enkelt lov att bli bättre på det här! :)

Vi har varit i Stockholm i helgen, främst för att närvara vid en begravning, men också för att träffa mormor och morfar m.fl. Begravningen var verkligen fin, ljus och värdig. Jag är otroligt glad att jag fick möjlighet att vara där. Under lördagen blev det premiär på långfärdsskridskor på Norrviken - tror nog att det kan bli en och annan tur framöver... fridfull motion! Framför allt var det roligt att prova något nytt, och ännu roligare att det var med en mycket kär vän! Tack Patric för att du drog med mig ut på isen! Lördagkvällen spenderades hemma hos Tessan, Mattias och Tuva, med lite vin, spel och Nintendo Wii fit. Mysigt!

Söndag morgon knallade jag iväg till bussen för att ta mig till Solna och möta min bror. Han hade bokat en sal på Lindhagens Friskis & Svettis, och tillsammans körde vi hans cirkelfys-pass. Jättekul! Och jobbigt... Har faktiskt aldrig kört cirkelträning förut - men det var faktiskt över förväntan! Både styrka och kondition i ett. Me like. Efter träningen for vi hem till Mattias och käkade lunch innan vi tog bussen ut till mor och far. Där väntade den andre brodern med familj och vi hade en trevlig kväll tillsammans!

Igår, måndag, skulle jag, Nova-Li och pappa åka till Vällingby och småshoppa lite. Jag tog först en promenad till min gamla arbetsplats, Ekebyhovskyrkan, och gick sedan vidare till Tappströmsskolan och hälsade på Pia och Lotta. Har ju mått illa på morgonen ganska länge nu, men det har alltid gått över efter ett tag. Men nu släppte det inte, så istället för att åka till Vällingby så fick pappa hämta hem oss. Låg hela dagen med frossa och illamående, kunde inte sova, inte äta, inte göra någonting! Jag hatar verkligen att må illa, det kryper ju i hela kroppen! Då har jag hellre ont någonstans. Först klockan åtta på kvällen vände sig magen ut och in, och då äntligen lättade illamåendet så att jag fick sova. Hade redan ställt mig in på att avboka hemresan, men jag ville verkligen hem så vi tog oss iväg i morse iallafall. Illamåendet har nu övergått till magsmärtor, så jag fick som jag ville till sist... väntar med spänning på min tid för gastroskopi! Flyget hem gick bra, Novis somnade efter halva resan. Hon fick följa med Susanne hem och sova där, så jag har kunnat ligga och vila hela dagen. Var iväg en kortis nu på kvällen, och käkade middag med några kollegor. Man ska ju ändå äta, men kan i ärlighetens namn säga att jag nog borde stannat hemma... Hoppas verkligen att det här går över.

Imorgon är det dagis och spinning (om jag orkar), samt lite jobb. Ska bli skönt att börja jobba nu - känner mig taggad! Men nu blir det sängen, och imorgon får jag sova tills jag vaknar.... härligt!

Godnatt!

Jag har ett dagisbarn!

Japp - idag var första dagen på dagis för Nova-Li. Visserligen bara ca två timmar, men nu är vi på G! Det känns bra, nu börjar en ny tid i vårt liv.

Nova-Li ska gå på en avdelning där hon kan vara både dag-, kväll- och nattetid. Efter mycket om och men löste det sig så pass bra att hon fick plats på Piteås enda nattdagis - och dessutom "dag-dagis" på samma avdelning. Det betyder att det bara är en och samma personalstab som har hand om henne hela tiden - det är det absolut bästa förutsättningarna jag kunnat önska! De är inte särskilt många barn dagtid, 7-8 stycken skulle jag tro, där Nova-Li är yngst och den äldsta 4 år. Det verkar vara en lugn och trygg avdelning med bra personal och bra pedagogik. Nu börjar inskolningen och veckan ut ska jag vara med hela tiden. Nästa tisdag blir första dagen som jag lämnar henne, och då ska hon vara där från 9.30 tills dess att hon vaknar efter vilan, typ 14.00. Sen åker vi till Stockholm i några dagar och när vi kommer tillbaka ska vi förmodligen börja på allvar med så gott som hela dagar. 1 februari är det ett färdiginskolat dagisbarn som hänger upp sin overall på sin krok!

Bortsett från det äventyr som Nova-Li nu påbörjar så är det snart dags för nya utmaningar även för min del. Snart börjar jag mitt nya arbete, och det känns både kul och spännande!

Jag är säker. 2010 blir vårt år - mitt och Nova-Li's. <3