"Ah ah hallo bebis, ah ah hallo hallo" plask, pling och dong!
Idag har vi varit på dansföreställning för knoddar 6-18 månader. Nova-Li satt still i 40 minuter! Helt fantastiskt! Det var intressant att se hur 15 små bebisar satt hänförda (nåja, hyfsat iallafall) och tittade på föreställningen som bestod av färger, ljud, sång och dans. På det en såpbubblefinal! Det var mysigt att hitta på något annorlunda med lillgrisen.
Snart kommer Danne och vi ska käka lite middag, sen bär det av till gymmet och veckans favvopass. Skönt.
Ibland kommer jag på mig själv med att tänka orealistiska tankar helt automatiskt. Som när jag funderar på hur mitt liv ser ut, att jag är ensamstående med en underbar liten tjej, inte har tagit studenten och inte rest så mycket som jag skulle velat. Då kommer tanken: "Äh, jag gör det i nästa liv". Helt naturligt uppstår den i mitt huvud, precis som att det verkligen var så - att man får en ny chans i ett nytt liv efter detta. Då ifrågasätter jag naturligtvis mig själv, för tanken är ju inte helt realistisk. Är det så att tanken kommer för att jag faktiskt redan har levt ett (eller trehundrafemton) liv tidigare, och att det är mitt undermedvetna som tittar fram? Eller är jag helt enkelt knäpp? Oavsett så ligger det ett hopp och en trygghet i tanken om ett liv efter detta så jag nöjer mig så!
Därför, ska det bli oerhört spännande att bli dansare, resa jorden runt, arbeta som volontär i Afrika och föda massor med barn - i mitt nästa liv. Tills dess är jag lycklig över min dotter och min familj, mina underbara vänner och det faktum att jag står på egna ben i en blåsig värld.
3 kommentarer:
Kanske orealistiska tankar - men du är inte ensam om det....
Eller är det inte orealistiskt? Det kanske bara är så att vi inte har bevis och har vi inte bevis för det så finns det inte. Hrm, tål att tänkas på.
Skönt i alla fall att du mår bra. Du ska veta att jag är jättestolt över dig och dina bröder. Alla tre står på egna ben - vilket är mer än vad jag har gjort. Har alltså något kvar att prova på i nästa liv... eller...
Men mamma - du är ju även den enda gemensamma nämnaren i våra liv så det är ju inte så svårt att klura ut vem vi fått förmågan av... <3 Du vet ju att jag är stolt över dig också!
ja och jag har ju mitt kvar..he-he!Jag såg att ni båda var införda i PT idag fredag!2 bilder från barntillställningen.Kul!
Pappa ock morfar
Skicka en kommentar