.dravel.

Tänk så bra jag har det. Jag är hemkommen från en timmes träning på gymmet, har just ätit middag och njuter av tystnaden. Bästa Marie (kvällens barnvakt och middagssällskap) står böjd över spjälsängen och puttar bebis i rumpan i hopp om att hon ska somna. Vilken lyx!

Det är ju så mycket som man vill göra. Jag började ju studera italienska på egen hand för ett tag sedan, men självdisciplinen sviktar... varenda gång jag sätter mig ner med böckerna så får jag dåligt samvete över att jag inte gör något annat som typ tvättar, städar, vilar eller planerar min framtid. Och då är det svårt att koncentrera sig. Majoriteten skulle nog ifrågasätta varför jag studerar något som jag inte alls måste studera - men jag har länge kännt att jag vill lära mig ett nytt språk, eftersom att jag inte läste något utöver svenska och engelska i skolan. Så jag vill! Det är väl skäl nog? När man slutar lära sig saker är man död.

Jag skulle också vilja göra ett ordentligt fotoalbum till Novis, men det är så många hundratals bilder att välja mellan, och dessutom måste de ju framkallas. Känns tungt bara att börja gå igenom alla mappar med kort... angenäma problem att behöva stirra på bilder av världens vackraste barn - men ändå.

Snart är ungen 11 månader, bara tre dagar kvar. Hon växer så det knakar... fortfarande bara sex tänder, men hon drar i väg i vikt och längd. Hennes huvud är täckt av tjockt brunt hår, det är verkligen en rejäl kalufs! Hon står allt stadigare utan stöd, men inga ordentliga steg än så länge. Hennes tydliga "ko-ko" har utvecklats till "gung-gung", vilket hon rabblar om och om igen mest hela tiden. Ber jag henne säga "mamma" kniper hon ihop läpparna och höjer på ögonbrynen några sekunder. Sen kommer det: "Mmmm... MÄH!" Bättre än så blir det inte. Däremot börjar hon bli grym på att äta själv, hon skyfflar vilt med sin krokiga lilla sked. Tyvärr är hon också fantastiskt duktig på att inte äta själv. Tallriken åker i golvet minst tre gånger per måltid, och vill hon inte ha det jag ger henne så sular hon det i väggen. Eller på fönstret. Eller på mig. Note taken liksom.

Nu har jag haft en försäljare i örat i exakt 22 minuter och 43 sekunder. Det resulterade i något slags Telia-abonnemang, typiskt mig att inte kunna värja mig mot alla fantastiska erbjudanden.

Nu ska jag krypa upp i soffan med Buon Viaggio, och förhoppningsvis lär jag mig något innan jag slocknar i min übersköna soffa. Imorgon blir det kanske lite babysång på öppna förskolan, och sedan ett härligt spinningpass.

Ci vediamo!

Novis äter med hela ansiktet