Sömnbrist kan göra en människa galen. Har jag hört. Fast när det kommer till mig så gör förmodligen lite mer galenskap varken till eller från. Möjligtvis får jag lite kortare stubin. Ok, jag har ingen stubin, men hålet där den skulle ha suttit kanske blir lite större. Vad är det här för resonemang? Ett sådant som man för när man är lite galen. Av sömnbrist.
I natt var det inge roligt. Barnet vaknade och ville inte somna om, och inte äta (så att jag kunde fortsätta halvsova), utan tycktes vara utsövd och redo att möta en ny dag. Jag la ner henne i spjälsängen å tänkte att hon kunde ligga och mysa å jollra för sig själv - men icket. Så länge jag hängde som en vissen tulpan över spjälsängkanten var det tyst i rummet, men så fort jag vände mig om för att dyka ner i min egen sköna säng började barnet yla. Försökte hitta någon uthärdlig stående sovställning med pannan mot hennes sängkant, men det var (naturligtvis - galenskap igen...) ingen bra idé. Bestämde mig för att muta barnet med ersättning. Gick ganska bra tills flaskan var tom, typ 6 och en halv minut senare. Gav upp sömnen och satte mig upp för att amma kontrollerat. Men eftersom att barnet tydligen trodde att det var dag så powernapade hon sig igenom resten av natten, och någon mer sömn blev det inte för min del.
Så nu rustar jag mig för natten som kommer. Hon ligger i sin säng med magen full av ersättning ( i förebyggande syfte), och jag borde verkligen lägga mig ner och sova. NU. Klockan är 22.50 - ska bli intressant att se när hon slår upp sina blå igen...
Natti!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar