.Damp.

VARNING!

Följande blogginlägg kan innehålla spår av svordomar och skällsord.

Ingen censur här inte.

Jag blir så förbannad. På missunsamma människor, otrevliga människor, okunniga människor... Osmarta människor som lägger sig i saker de inte har att göra med. Folk som tar beslut över mitt huvud. Folk som anser sig veta vad som är bäst för mig. Och för min dotter förstås (och inte i välmening, utan för att poängtera att jag är en oansvarig och dålig mamma).

Ja, det är underbart att amningen fungerar, att Nova-Li sover som hon ska, sällan skriker och dessutom följer sin tillväxtkurva. Att hon är trygg hos andra än mig, sover i sin egen säng, och att hon tar både flaska och napp. Vad har jag gjort för att förtjäna detta, finns det tydligen folk som undrar.

Och hur kan jag ta med henne till diverse olika platser - jo, för att jag måste (och för att jag vill!). För att jag är ensam med henne och inte kan lämna henne hemma. Och lämnar jag henne hos någon annan så är det tydligen fel med det också. Skulle det vara lika illa om jag lämnade henne hos hennes pappa - om han fanns med i bilden? Dessutom: Det skulle förmodligen inte vara tillåtet att flyga med tre-veckorsbebisar om det var skadligt för dem. Det är i alla fall vad jag inbillar mig. Framför allt: Jag ska inte behöva bevisa någonting för någon. Jag älskar min dotter överallt på denna jord, och jag litar på att jag är kapabel att ta hand om henne.

Och jag är vuxen. Jag väljer själv vilka som ska ingå i min umgängeskrets. Tråkigt nog tar sig folk friheten att bakom min rygg lägga sig i vem jag umgås med. Det spelar ingen roll om avsikten är god - det är inte rätt. Men skadan är redan skedd, och tyvärr verkar det inte gå att reparera. Och det gör mig inte bara förbannad, utan också jävligt ledsen. Mina vänner är ju min familj.

Så, nu har jag dampat färdigt. Och så många svordomar blev det ju inte heller.