.Damp.

VARNING!

Följande blogginlägg kan innehålla spår av svordomar och skällsord.

Ingen censur här inte.

Jag blir så förbannad. På missunsamma människor, otrevliga människor, okunniga människor... Osmarta människor som lägger sig i saker de inte har att göra med. Folk som tar beslut över mitt huvud. Folk som anser sig veta vad som är bäst för mig. Och för min dotter förstås (och inte i välmening, utan för att poängtera att jag är en oansvarig och dålig mamma).

Ja, det är underbart att amningen fungerar, att Nova-Li sover som hon ska, sällan skriker och dessutom följer sin tillväxtkurva. Att hon är trygg hos andra än mig, sover i sin egen säng, och att hon tar både flaska och napp. Vad har jag gjort för att förtjäna detta, finns det tydligen folk som undrar.

Och hur kan jag ta med henne till diverse olika platser - jo, för att jag måste (och för att jag vill!). För att jag är ensam med henne och inte kan lämna henne hemma. Och lämnar jag henne hos någon annan så är det tydligen fel med det också. Skulle det vara lika illa om jag lämnade henne hos hennes pappa - om han fanns med i bilden? Dessutom: Det skulle förmodligen inte vara tillåtet att flyga med tre-veckorsbebisar om det var skadligt för dem. Det är i alla fall vad jag inbillar mig. Framför allt: Jag ska inte behöva bevisa någonting för någon. Jag älskar min dotter överallt på denna jord, och jag litar på att jag är kapabel att ta hand om henne.

Och jag är vuxen. Jag väljer själv vilka som ska ingå i min umgängeskrets. Tråkigt nog tar sig folk friheten att bakom min rygg lägga sig i vem jag umgås med. Det spelar ingen roll om avsikten är god - det är inte rätt. Men skadan är redan skedd, och tyvärr verkar det inte gå att reparera. Och det gör mig inte bara förbannad, utan också jävligt ledsen. Mina vänner är ju min familj.

Så, nu har jag dampat färdigt. Och så många svordomar blev det ju inte heller.

.Lillskit.

Varför sover inte mitt barn? Helt plötsligt, utan någon som helst anledning, är lillskiten vaken från kl två på dagen till... ja, än har hon inte somnat (23.27). Inte för att hon lever om så värst, men hon äter mig ur huset. Men det är väl så med kids. De gör saker plötsligt. Och helt utan anledning.

Och jag som köpte märkesvantar till henne idag. Kan hon inte visa lite tacksamhet? ;)

I'm a punk!

.Julen.

Julen kom och gick, och i år firades den enligt följande... Julafton med enbart Lindbergare på Ekerö och Juldag med en hel hög Johanssons hos Olofssons i Österskär. En lugn och skön jul - Nova-Li's allra första. Fast någon tomte fick hon ju förstås inte träffa så det räknas kanske inte riktigt...?

JULAFTON

Julafton och.. Ja, hon ler. Bättre julklapp kunde man ju inte få.

Vi slappade hemma innanför ytterdörren hela dagen. Åt en och annan köttbulle och kollade Kalle, innan den fullkomligt smärt- och tomtefria julklappsutdelningen. Nova-Li var inte missnöjd med en enda klapp... Och jag var då supernöjd med mina (tack igen!). Karl-Bertil fick för första året någonsin stå tillbaka för en dokumentär på svt24, om att försöka skapa en enda dag av fred i världen (http://www.peaceoneday.com/). 22.45 halvsprang jag och mor (och Novisen förstås, fast hon sprang ju inte) till Ekebyhovskyrkan för att inte missa Midnattsmässan. Det är lite mysigt att gå i kyrkan på julaftons natt, tror att det hädanefter får bli en tradition. Lillan var tveklöst yngst i församlingen, hon fick en välsignelse medan vi andra tog nattvard. Måste ju öva inför dopet liksom. Nu har hon varit i kyrkan 2 gånger under sitt 5 veckor långa liv, och det är ju stort. Undrar om hon kommer att sitta lika tyst och snällt i mit knä om vi gör om det nästa år? Tror inte.

JULDAGEN

Lillan sover gott i Calles... på Calles (Herr Olofsson) matplats.

Juldagen firades i Österskär, hos bror Patriks svärföräldrar Marianne och Calle. Julklappsutdelning återigen utan tomte, därefter Kalkon å brysselkål. Lillpluttan sov typ hela tiden, och flyttades runt mellan alla famnar. Hon fick massa fina klappar, bland annat den superfina Kik-Kid-overallen som hon har på fotot här nedanför. Så himla mysig! Lilla Emmy (sex å ett halvt) hade själv slagit in Nova-Li's klappar och pimpat dem med glitter-bokstäver. Sötprutten! Efter god mat och trevlig samvaro packade vi in oss i bilen och for hem till Ekerö. En bra jul må jag säga.

Redo för hemfärd i den superfina KikKid-overallen från Morbror Mattias.

.kärlek.

En underbar vän bloggade om oss den dagen lilla hjärtat kom till världen. Underbara Vanessa. Tack! och att du kommer ihåg vad jag har lagt in för laminatgolv i läggan är jävligt stort. Tvättäkta vän.

kärlek
idag på väg hem från jobbet satt jag och var rätt så sur och planerade ett riktigt slaskinlägg på bloggen. riktigt surt och smått. men 22.24 fick jag ett sms som förändrade min sinnesstämning.
en ny människa ligger uppe i norrland och är förmodligen livrädd för det här ljusa högljudda kalla stället. en människa som kommer tassa runt i små sockar på det kalla pitegolvet av amerikanskpekan-sort. en liten människa som ännu inte förstår hur viktig hon är.en människa som gör en vän till mig till den lyckligaste kvinnan på jorden.det nyaste tillskottet till törnby tigers.
jag önskar henne allt gott på denna jord.att hon kommer veta hur mycket hon betyder.att alla himlens änglar alltid kommer vaka över henne.att hon får uppleva kärlek och vara stark nog att orka sorg.Välkommen!!!!och till min vän: du är bra, bra som fan!! du kan vända mina dagar från skit till upp, även utan att föda barn. hoppas vi ses snart, jag dör av nyfikenhet.längtar efter er(!!!)
Skrivet av hatiora 22 november 2008 klockan 23:01

.viiidejo.

Måste ju undersöka huruvida detta funkar. Nu är ju inte detta någon Ingemar-Bergman-rulle direkt, men jag är ett stort fan av huvudrollsinnehavaren.

såg du nåt?

.sanning.

Idag har jag och mitt lilla gryn spenderat kvällen med nära vänner. Mycket skratt, men också diskussioner på det djupare planet. Bland annat besvarade vi följande fråga: Vilken är den viktigaste insikten om dig själv, som du kommit fram till under det gångna året?

2008 har verkligen varit året då jag kom till insikt. Och jag inser saker om mig själv hela tiden. Att man får en insikt betyder dessvärre inte att man därmed kan hantera beteendet, bara att man blivit medveten om det. Resten får man jobba på.

Ingen mår bra av att jag gör saker för andras skull än min egen, om jag inte är sann mot mig själv. Och sanningen är att jag mår bättre i Piteå.

Så kan inte alla ni som jag älskar och tycker så himla mycket om flytta dit? Det är billigt. Dessutom finns nästan allt man behöver på Coop.

.JUL.

God jul!

Nova-Li pillar navelludd och laddar inför Kalle.

Välkommen Kattårr!

Älskade lilla luvan fyllde EN MÅNAD i förrgår. Har hört av andra småbarnsföräldrar (läs Tessan) att det är VIKTIGT att skilja på veckor och månader. Dumma jag som trodde hon blev en månad i lördags, eftersom att hon ju faktiskt då blev 4 veckor... men nähä, så var det ju tydligen inte. Oavsett, så är hon nu en hel månad, och det firades med pompa å ståt. Dvs: Barnet fick en leksak och mamma tryckte i sig alldeles för många skumtomtar.

Kattårr (stavas så för uttalets skull) är således den nyaste familjemedlemen i lilla familjen Li. Thia har en Ninor (kanin) och Tuva en Raffor (giraff), och drar man dem i svansen så spelas Brahms Lullaby. Mycket praktiskt.

Shit. Jag bloggar verkligen om mjukisdjur. Vad hände ..?

Igår sken solen över idylliska Ekerö, så tre generationer Lindberg och Doris (beige hund av okänt märke) gick på promenad med vagnen. Skönt. Sen ut till stallet och motionera hästen. Mamma fick låna kameran och ställde sig på fel sida av stolpen...

Under kvällen var vi på besök hos Frida, och fick träffa alla vovvar - Bamse, Bosse, Svea, Siri och Diva. Nova-Li brydde sig föga, hon hade fullt upp med att vara missnöjd eftersom att jag ätit lök. Så nu ska jag inte göra det nå mer.

.Älskade Unge.

Du gör mitt liv komplett.

.Estocholmo.

I tisdags morse tog jag och lilla luvan flyget (hem) till Stockholm, och nu har vi varit här i 5 dagar. Och vi har hunnit med en hel del förutom Jesusprylen i kyrkan...Naturligtvis har det blivit en del fläng hit och dit för att träffa släkt och vänner, allt från ligist-mormor i en svett-osande bollhall till bror av kött och blod på lördagsmiddag.

Tisdag hälsade vi på Pia i tappströmskolan, och efter middagen åkte vi ut till stallet och jag RED för första gången på länge.... det kändes faktiskt riktigt bra! Musklerna är ju long gone, men det här med gränslandet, som oroat mig mest, var lugna puckar. Kändes underbart att få använda kroppen igen! Fina fina Berni... Om drygt ett år ska Nova-Li få åka med. På kvällen somnade lillskruttan så fint i sin egen säng, i mitt gamla flickrum. Mor och far har gjort så fint - allt finns. Det är som en miniatyr av min lägga i Piteå.

Onsdag var dagen då lillan spelade Jesus.

Torsdag for vi och inspekterade Lisa och Markus nya (super-fina) lägenhet i Sundby, och deras underverk Owen fick pussa på Nova. Hon sov... inte helt oväntat. Kvällen spenderades i stallet, och jag försökte rida bort träningsverken från tisdagens premiärtur! Snälla mamma servade med mockning och barnpassning.

Marcus. Lisa och Owen

Fredag kom Tessan och lilla Tuva ut till ön. Vi körde barnvagnsrace i regnet. Framåt eftermiddagen dök Ida och lite större Thia upp, vi tog en fika hos Idas föräldrar och gick sedan upp till Ekebyhov för att heja på Lotta och Johan. Så himla underligt att umgås med sitt gamla tjejgäng på helt nya premisser... men fruktansvärt roligt och mysigt! Vi har alla lämnat Ekerö, men så sakteliga verkar vi söka oss tillbaka... Lotta har redan bosatt sig, Tessan är på väg. Och vi andra kommer alltid tillbaka om inte annat så runt jul. Så mycket kul vi har att se fram emot! Och vad kul våra småtjejer kommer att ha det tillsammans! Men gud hjälpe oss om 14 år, om de brås på sina mödrar.

Ida, Thia och Nova-Li

Lördag, alltså idag, har vi hängt i stallet halva dagen. Berni kändes jättefin idag (igen), och det är så himla skönt att vara tillbaka i sadeln. Berni i all ära, men jag längtar efter att rida "på riktigt", träna dressyr på en pålle som pallar... även om det innebär att jag inte kan gå ordentligt på några dagar. På eftermiddagen kom bror (Matte) och gratis-åt. Han gjorde sin plikt som morbror och höll (om än lite motvilligt och skräckslaget) i Nova-Li i flera minuter... ;)

NU är det snart söndag, och då ska vi vidare på äventyr. Men först ska jag tydligen amma.

.Flashback.

Noll koll ingen kontroll. Varför kan jag inte skaka av mig mitt tonårsbeteende och "act my age"? Någonting tar mig i besittning, och det är inte ok.

Och jag hatar den jag blir.

Snälla, back off - för Nova-Li's skull.

Äh.

.Julvandring.

Ekerö Pastorat anordnar varje jul och påsk så kallade jul- och påskvandringar för kommunens lågstadie-elever. Man mörklägger lokalerna och försöker återskapa dåtidens Jerusalem/Betlehem osv... dvs strör halm på kyrkbacken och ställer några levande höns i något hörn, målar skägg på personalen (typ 95 % kvinnor, därav finns det dåligt med naturlig hårväxt i ansiktet), och klär dem i tidsenliga tygstycken. Barnen vallas sedan mellan lokalerna och får höra berättelserna om hur det gick till när Jesus föddes resp dog. Julvandringen avslutas med att alla samlas i själva kapellet och får träffa Maria och Josef som sitter med lilla nyfödda dockJesus i famnen. Diverse gåvor utdelas av de tre vise männen och sen sjunger alla "Nu tändas tusen juleljus" medan Maria går runt och visar jesusbarnet för barnen.

Eftersom att jag jobbat i just Ekerö Pastorat till och från under åtta års tid bestämde jag mig för att kika in när jag ändå gick förbi (på väg att möta Daniel som kom med bussen). Hade ingen aning om att det var julvandringsvecka (vilket jag i och för sig kunnat räkna ut med arslet om jag tänkt efter först) men lägligt nog hade de ingen pågående vandring, så alla gamla kollegor kunde pussa och gulla med lilla hjärtat. Tok-Suss (skåning som hon är) blev förstås lyrisk över att jag levererat ett levande jesusbarn, så nu har Nova-Li gjort sin första skådespelarinsats. Trodde jag skulle få lite tid att förbereda mig inför ögonblicket då jag som stolt förälder fick se min dotter uppträda för första gången... men icket! ;) . Hon sov förstås, som vanligt, men ponera att hon hade lagt en ljudlig brakare, med den akustiken... då hade jag sjunkit genom kyrkbänken - haha!

Sötast var ändå den lilla pojken som genomskådat hela grejen och förstått att jesusbarnet inte alls var jesus, och Maria inte alls bebisens mamma.

-"Äre eran bebis? Gu' va vacker den va!"

Som sött. ;)

.Packad.

Så mycket saker - jag vet inte ens vars jag ska börja... Kläderna lillan kan ha nu är antingen nerkräkta eller på hennes kropp, och de som än så länge är rena kommer att vara nerkräkta innan det är dags att fara. 56 är ännu alldeles för stort... Men med hennes aptit fyller hon snart ut den storleken också.

Lilla Lulan, hur stor tänkte Du bli under vår Stockholms-visit?

Just nu ligger hon och snusar i sin egen säng, väl förpackad i filtar och kuddar. Ganska nöjd trots svampsoppa i håret (det går inte att äta själv när hon sitter i bärselen, framförallt inte soppa.... Det har vi precis lärt oss). Jag ska passa på att slänga in en tvätt, dammsuga och tömma kylen på läskiga saker. Packningen får kanske vänta lite.

På återseende.

.Morgonmys.

Världens bästa morgonrutin.

Mäh mamma!

.Tacksam.

En händelserik helg - men ändå inte. Otroligt skönt.

Jag är Tacksam.

Tack fina Erika och Håkan för den underbara presenten. Så himla vacker. Men bäst var nog ändå att få träffa Dig, men tråkigt att jag inte hann träffa Håkan. Vi får ta igen det.

Och Tack Daniel för att Du lät lillan sova på din mage medan jag sov i soffan. Å tack för middagen...

Och tack brudar för de superfina blommorna!! Inte varje dag ett blombud knackar på dörren...

Å tack Fridström Family. För allt.

.Namn.

Det finns 10 st i Sverige som heter Nova-Li. Min dotter blir följdaktligen nummer 11. Nova betyder "den nya" och Li "den vackra/starka". Det visste jag inte innan, men nu känns namnet mer rätt än någonsin - hon ska definitivt heta Nova-Li...

Så var det ju det där med andranamn... Inte helt enkelt! Namnet får gärna vara något som finns i släkten, men det känns också viktigt att hon ha ett namn som funkar internationellt. Det går inge vidare att uttala Nova-Li på engelska (försök du!)... Jag har funderat och efter mycket om och men blir det nog ändå Sofia. Min farmor hette Sofia, och jag heter det i andranamn. Men ska det vara:

Nova-Li Sofia Kempe Lindberg

eller

Sofia Nova-Li Kempe Lindberg?

För er som undrar så är Kempe mammas flicknamn. TUR att man har 3 månader på sig, men känner jag mig rätt så kommer jag att glömma bort det om jag inte gör det inom en snar framtid... hjälp! Oj oj oj... så mycket makt. ;)

.Fancypants.

Hittade en bild från årets Beachparty. Saknar dig vännen min.

.Hjärtvärk.

Var på Sunderbyns Sjukhus och fick göra ett ultraljud på lillans höfter igår. Jag har verkligen ansträngt mig för att inte freaka ur i onödan - man får vara glad att det går att åtgärda, om det nu skulle vara något fel. Jag vet att de måste hålla fast henne ordentligt för att se så bra som möjligt, och jag vet att det förmodligen inte gör särskilt ont, men att höra henne skrika så att hon hostar och se hennes lilla ansikte bli alldeles rött av ansträngningen - det får mitt hjärta att brista.

"Mamma ser lite blek ut... hur är det?" Tacka tusan för att man håller på att svimma när man anstränger sig så för att hålla ihop. Är faktiskt riktigt förvånad över vilka reaktioner kärleken till min lilla dotter skapar. Och vilken oändlig tillgång på tårar man får...

Det kan göra ont att ha hjärtat utanpå.

Men som någon sa: Som jag har ogråtit över denna lilla tjej. Jag rustar mig för framtiden, med stort förråd av näsdukar och vattenfast mascara.

.Carpe Diem.

NU, Jenni Sofia Elisabet Lindberg, är det du som går och dammsuger. Res på arslet (se till att få med dig hela) och få det gjort. NU.

.Fårskalle.

I två dagar har jag accepterat att min kropp skiter fullständigt i mitt huvud. Jag har legat i soffan och struntat fulkomligt i världen utanför, för att ge kroppen lite vila. Av någon anledning tycks det bara bli värre, nu är det helt plötsligt en kamp att ta sig upp ur soffan igen. Och den där huvudvärken vill inte ge med sig... Så nu slutar jag tvångsvila.

Efter en aktiv onsdag med sjukhusbesök, visit på jobbet och lunch på stan fick Nova-Li kvällsbada. Lika förtjust som i söndags! Sen fick hon ligga och sova innanför min tröja medan jag tittade på Greys. När hon ligger i fosterställning på min mage är det faktiskt inte så svårt att se hur hon fick plats i min mage, fast jag föredrar att hon håller sig på utsidan. :)

Hur som haver - när klockan passerat 22.00 och mina tappra försök att hålla mig vaken under Insider misslyckats fatalt, somnade vi båda två i en hög av kuddar, filtar och fårskinn. Supermysigt. Om det inte vore för att Nova-lis fuktiga kalufs hamnat på fårskinnet.

Nu luktar hela ungen får.

.Babybad.

I söndags fick lilla lulan bada för första gången sedan vi kom hem - och som hon gillart! Kan man ju i och för sig förstå, med tanke på att hon simmat runt i min mage hur länge som helst. Önskar att jag haft ett stort badkar så att vi kunde bada båda två.

Nova-Li är så otroligt okomplicerad. Jag vet knappt hur hon låter när hon skriker, för hon har bara gjort det under sammanlagt ca 2 minuter. Vill hon ha mat syns det väldigt tydligt - hon försöker med alla krafter fånga flygande bröst med munnen... men låter - det gör hon inte. Hon gnyr lite på sin höjd, om jag famlar alltför mycket med kläder och amningsilägg. Hon sover i sin egen säng, förutom på natten då jag inte kan hålla mig ifrån henne... :) Sover lagom långa stunder och störs inte av varken musik, dammsugare eller skruvdragare. En liten ängel helt enkelt! Och nu vaknar hon, sötaste Nova-Li!