.what a wonderful day.

Har haft en fantastiskt händelserik dag idag! Började med att grisa ner mig med någon annan källsorterares gamla filmjölk. Man får passa sig där på återvinningscentralen, det är mycket gegga i omlopp. Jag och mina vitfläckiga mjukisbrallor fortsatte sedan in på biblioteket för att återlämna några (försenade) böcker, och spenderade en kvart med att springa efter litet barn som systematiskt tömde bokhyllorna på böcker. Vidare till ICA för att storhandla, lite småstressad eftersom att Novis börjat protestera vilt. Uttnyttjade därför mina vuxenpoäng och plockade ut en scanner för att göra handlingen så smidig som möjligt. Väl framme vid utcheckningen blev det naturligtvis avstämmning och jag fick snällt plocka upp alla varor på bandet i alla fall. Nova-Li arg. Avstämmning fel. Det var både plus och minus på mitt kvitto, hur det gått till vet jag inte, men jag hoppas att de förstod att en tjuv inte blippar in varor på scannern, och sen inte tar med sig dem ut. Oavsett vilket, så betalade jag ju för alla varor som jag skulle ha - men såklart var det ju obehagligt pinsamt. Ensamstående småbarnsmamma snattar disktrasor och äpplen. Äh - släpp.

Eftersom att middagens viktigaste ingrediens var slut på ICA så tog en sväng på Coop också. Lång kö, ledset barn. Det blev för jobbigt att hålla både fänkål och barn i famnen, så bebis fick sitta i en läsk-kyl med julmust vid sidan av kassan. Det funkade bra tills hon börja "dricka" ur flaskorna. Eftersom att jag inte har någon lust att köpa trehundraåttiofem halvliters julmust så avbröt jag aktiviteten med skitförbannad unge som följd. Gav henne det superviktiga brevet som jag skulle posta på vägen ut, och hon lugnade ner sig. För att göra en lång historia kort så sumpade vi naturligtvis brevet någonstans, och avslutade stadsturen med att repa bilen lite snyggt. Jag körde igenom grindarna på mitt bostadsområde (som alla grannar säger är att bara köra på så öppnar de sig) men naturligtvis hade gummilisten på grindarna släppt och metallen for direkt på lacken. Jaja, det är bara en bil, och så farligt var det inte. Det var skönt att komma innanför dörren.

Där mellan 16.00 och 19.30 var gudarna på min sida och det blev en god middag med trevligt sällskap (tack Ullis) samt en mysig och smärtfri läggning.

När novis somnat tänkte jag ringa Elina, men kunde inte hitta mobilen. Mindes att Novis lekt med den innan middagen, och då stående vid grinden till altanen. Mycket riktigt plingade det där någonstans, och när jag öppnade altandörren hörde jag att det ringde under golvet. Jaha. Så fick jag spendera en halvtimme med att gå lös på golvplankorna med en hammare och en skruvmejsel. Just när jag tänkt ge upp och inse att min mobil helt enkelt aldrig kommer att lämna torpgläntan alive, trillar mitt kontokort ur bröstfickan på jackan och gör mobilen sällskap. Alltså fanns det ingen annan utväg än att verkligen bryta upp golvet, oavsett om jag skulle hålla på hela natten. Och tillslut - så gick det. Plankan är bruten på mitten, fråga mig inte hur det gick till - men nu ligger både mobilen och kortet i säkerhet.

Och nu är jag trött, men har fått mig ett gott skratt - för hur många saker kan gå åt skogen på en och samma dag? Jag måste ju vara unik!