.Lycka.

Jag och mamma satt i bilen på väg hem från Blaize när vi började prata om en av mina vänner som haft det väldigt tufft. Hon har drabbats av så mycket sorg i sitt liv, utkämpat så många slag... och det tycks aldrig ta slut. Just när man tror att det ska vända slår nästa bomb ner. Trots alla motgångar och enorma förluster så står hon upp, med gott mod. Hon är bland de absolut starkaste människor jag träffat i hela mitt liv. Tyvärr har vi inte så mycket kontakt idag, men jag tänker ofta på henne och vi hörs då och då.

Under diskussionen i bilen så sa mamma: "Hur kommer det sig att vissa människor hela tiden råkar ut för olycka, vad än de tar sig för, medan andra glider genom livet på en räkmacka?" Och det kan man ju fråga sig.

Jag har verkligen funderat på det där. Det senaste året har jag vid flera tillfällen ifrågasatt vad tusan jag har gjort för att förtjäna det liv jag lever. Så många saker som kunde gått åt skogen, men som bara flöt... framför allt tänker jag på min graviditet och förlossning. Visst mådde jag illa i början, men det är det ju många som gör. Men det är också många som råkar ut för komplikationer och till och med förlorar sina barn, vilket bara är en av de fruktansvärda förluster min vän råkat ut för.

Och ser jag bakåt i livet, så visst har jag en del tunga stenar i min ryggsäck. Men de känns som smågrus i jämförelse, och framförallt så tar de inte mer plats än allt som gått bra. Jag tycker bara att det mesta på något underligt sätt alltid löser sig. Och många gånger tycker jag inte att jag förtjänar det. Det är nog lönlöst att försöka spekulera i varför det är så, jag kan bara konstatera att jag känner mig otroligt lyckligt lottad. Jag har verkligen haft tur, och jag har så mycket att vara tacksam för.

Fick höra en underbar sång under gårdagens systuga, då vi pratade om fina lilla Emil (Tessans systerson) som gick bort för två år sedan. Jag försökte hitta igen den idag, och under mitt sökande stötte jag på mängder med minnessidor där föräldrar berättade om sina livsöden. I några fall hade de förlorat inte bara ett barn, utan även dess syskon. Där är ett typiskt exempel... ska man verkligen behöva gå igenom det mer än en gång?

Till slut hittade jag igen sången. Den heter "Ljuset inom dig" - lyssna på den. Bara för att.
(klicka på "Ljuset inom dig", sedan på "lyssna här")
http://www.lealin.com/lucas/default2.asp?d=7&show=8

Kära vän! Jag menar det verkligen - jag önskar att 2009, och alla andra år framöver, blir DITT år.