.Back on track.

Tillväxtkontroll på MVC igår. Lilla hjärtat har vuxit 1 cm till senaste veckan, så nu är vi ute och slirar på rätt SF-kurva igen. Percheckt. Nu är det bara att vänta.

För visst infann den sig till slut - tiden då man helt enkelt inte orkar vara gravid längre. Ingen ställning är bekväm, tiden släpar sig fram, nätterna är längre än dagarna... somna, vakna, försöka ta sig ur sängen, gå på toa, försöka somna om, försöka lite till, försöka igen, räkna får, tänka på deklarationen, bli medveten om min andning (vad är det för larv?) , slutligen slumra till, vakna igen, försöka ta sig ur sängen, gå på toa... Lite less är jag faktiskt. Men, det är ju ändå en fantastisk resa! Det säger jag inget om. Den är bara typ 3 veckor för lång.

Idag står jobb på schemat. Världspremiär på STORMEN... Blir spännande, jag hoppas att det blir en succé! Ska försöka hinna med att tömma kontoret också. Känns lite jobbigt. Lite väl.... definitivt.

Nej, dags att sätt lite fart, annars fastnar jag i Oprahträsket.

.ledig.

Idag igen. Underligt. Vakna - av sig själv (inte för att man sover längre för det...). Loda runt i luters hela dagen... mycket behändigt. Men, vad gör man med all tid?! Ta mig framåt i tiden med hjälp av mina säregna tokryck, som får mig att borra eller spika eller måla eller sy eller såga eller spackla.... men det går över fort, och slutar oftast med att jag sitter i en hög av det jag just sågat sönder, med färg i håret och sågspån über alles. Men, ibland händer det att det kommer nåt på plats och blir FÄRDIGT. DÅ är jag stolt :).

Anyhoo. Dagens projekt heter skötbord. Jag ska måla. Har helt fräckt släpat upp skötbordet på vinden (23.46 måndag kväll), och in i närmsta (typ tomma) vindsförråd (inte mitt...), kladdat på första lagret av specialbruten köksluckefärg (typ vit), och lämnat mitt verk i all sin skönhet. Idag ska andra lagret på. Och jag hoppas verkligen att ägaren av vindsförrådet såhär efter ett halvårs frånvaro inte bestämt sig för att plötsligt gå upp på vinden. Återkommer med rapport.


14.08

Skötbord målat. Check!

(intressant reflektion... en kvinna på Oprah är livrädd för skarpa hörn. Hm. Måste sluta fastna framför TV:n)

Har även varit på OKQ8 och tvättat bilen. Tänkte faktiskt bara dammsuga, men det slutade med att jag gjorde hela skiten i allefall. Insåg nämligen att hela personalen hade hysteriskt roligt åt att iaktta (via övervakningskamera) den supergravida tjejen som brottades med 16 meter dammsugarslang. Inte riktigt klädd för att tvätta bilen... jag kunde riktigt se hur de tänkte att "den här tjejen har absolut ingen aning om vad hon pysslar med", då gav jag mig tusan på att jag visst skulle tvätta bilen, för jag vet minsann visst hur man gör! Även om det innebar att jag blev både blöt och smutsig. Visst - jag är förmodligen paranoid och ganska barnslig, för att inte tala om envis, men ibland kan det faktiskt leda till att men får saker och ting gjort...

Har hunnit med ett besök på EM, ångsågen, Beijers... men hittade inte det jag letade efter. Väl hemma har jag dammsugit och lagat lite mat, nu är det horisontalläge framför TVn. För vem vill missa historien om tanten med fobi för skarpa hörn...?

.Boende.

Köpte ju min lilla lägga i februari i år, och renoveringen har väl pågått sen dess... Mycket är gjort, men det finns ju en hel del kvar att göra! Fortfarande inga lampor i taket, men det känns inte som högprio. Finns ju mysbelysning. Tänkte i alla fall lägga ut några bilder på dagsläget, främst för att lilla pappa ska få se vad som har hänt sedan han for. (världens bästa pappa spenderade 2 veckor i en bungalow på havsbadet för att hjälpa mig med renovering och diverse inköp - kärlek till Dig.)

Också några nya inköp...

.Te presento a bebis.

Första bilderna på lilla underverket. Hon (eller han) har då min näsa i alla fall... :) Bilden är från rutinultraljudet i vecka 20.

.NU kör vi.

Äntligen ett användningsområde för denna blogg... Naturligtvis ska den verka som ett litet fönster in i mitt och min lilla ofödda bebis liv, så att släkt och vänner som befinner sig långt bort kan följa oss. Naturligtvis ska det vara så. Att jag inte tänkt på det förut. Tack Erika :)

Det har gått några månader. Nu, är det bara några veckor kvar tills hon (eller han...) kikar ut. Eller kikar å kikar, har nog förstått att det ligger en hel del tyngre verb bakom det där utkikandet... hur som helst är jag förberedd på att det kommer göra förbannat ont. Och att det är nära nu...

Det här med boande... det existerar verkligen. ELLER så är det helt enkelt så att jag nu plötsligt har tid till att spika upp de där prylarna och spackla de där hålen som jag levt med sedan jag flyttade in. Anyhoo, så boas det för fullt.

Vilket påminner mig om att jag måste tömma tvättmaskinen på alla nytvättade bodys strl 50-56...