.Breakthrough.

Jag är stolt över vad jag trots allt lyckades genomföra igår. Jag sprang - och det kändes inte alls så tungt! Riktigt skönt faktiskt. Sen lite städning på det, och en snabbrunda på stan. Fick Nova-Li's vagn lagad, min laptop undersökt, och pengarna tillbaka för ett par risiga högtalare som jag köpt på Claes Ohlsson. Var smakråd åt min nya träningskompis som skulle köpa schyssta kläder att gymma i (typ 30 min senare var det klart - killar shoppar effektivt. Ingen beslutsångest, inget tjafs.) Så långt bra... men sen helt plötsligt var jag ägare till ett par grymma Logitech Z5... Jag tror att det var min dåliga impulskontroll i kombination med ångesten över att vara högtalarlös som fick mig att ta fram plånkan (läs kreditkort). Inte alls läge att spendera pengar denna månad, men va fasen... Nu kan jag poppa igen - med finfint ljud!

Efter middagen var det dags för boxning - länge sedan sist... men oj så kul, och ganska jobbigt faktiskt. Har lite träningsvärk i ryggen idag, men tror ändå jag ska klara av en runda i spåret. Ikväll står spinning på schemat, jag fasar redan...

Med lite tur får jag även på vinterdäcken idag - för igår kom första snön! Den ligger ju inte kvar idag, men snart så... vinter. Jag tror jag längtar lite. Efter krispig luft, vintersporter och snö som lyser upp mörkret. Däremot längtar jag inte efter blöta små vantar, fruset snor och ångesten över om jag klätt barnet tillräckligt...

Tjipp!

.livstecken.

Jahaja. Börjar väl som vanligt med att konstatera att det var länge sedan... men nu är jag ju här igen så skit i det.

Det akuella läget är som följer:

Jag, ensam, i en jättestökig lägenhet med dammgarnityr, en stämbandscysta fattigare och 3 kilo rikare. Sjukskriven och urfattig. Barnledig till på lördag.

Därför borde jag:

Städa, träna, sälja saker på Tradera så att jag blir filthy rich, laga nyttig mat och frysa in, samt göra alla 342 ärenden på stan som jag skjutit upp ett halvår. Och detta under relativ tystnad.

Av någon underlig anledning har jag noll motivation till att utföra något av ovanstående "måsten".

Städa händer inte. Stöka ner däremot har jag inga problem med. Det är egentligen inte så mycket städning, men jag är ju "allt-eller-inget"... Så antingen ska alla lådor, förråd, garderober och kartonger städas, eller så gör jag ingenting. Om jag öppnar förrådsdörren nu blir jag anfallen av gamla barnkläder, vinterjackor, hyllplan och 359 toarullar. Det känns övermäktigt.

Piskar mig själv till att träna för att jag vet att jag får energi om jag bara kommer igång. Att gå på pass på gymmet är det ultimata - då är det ju någon annan som piskar. Det är det här med löpningen som känns tungt... (sitter i detta nu, i full löparmundering - och väntar på kaffekicken). Jag vet ju att det kommer kännas underbart om jag bara håller ut... men, har ju inte tränat sedan i januari så det är ju inte konstigt om det är lite segt att komma igång! Anyhoo - träningen blir i allafall av.

Laga mat - nä. Jag kan ju inte. Lagade en stor sats köttfärsås i torsdags, för att frysa in. Det slutade med att jag inte har ätit något annat än köttfärsås sedan dess, för jag orkar liksom inte laga något nytt. Skörbjugg nästa.

Att lägga ut kläder på tradera innebär så mycket merjobb... "ojdå, den här var ju kanske inte helt ren..." och så måste man tvätta. "Oj... skrynkligt..." och så måste man stryka. Sen ska det fotas, och så har kamerabatteriet tagit slut, så då måste det laddas, sen ska alla jäkla bilder in i datorn, och så tar det hundra år att lägga upp en annons... och smiter man iväg en sekund för att typ gå på toaletten, ja då har man blivi utloggad och måste börja om från början... mnjää.

Och vara tyst - HAHAHA. Inte min grej. Jag blir deprimerad.

Nu MÅSTE jag ut och röra på fläsket - Adjö!

.komplettering.

Näpp, fortfarande för många tankar som snurrar. Men vet ändå inte hur jag ska få ut all oreda ur kroppen, låta det bilda ord som går att plita ned. Knepigt.

Jag vill sitta i min soffa, lyssna på bra och vacker musik, och sippa vin. Tänka och vrida och vända. Älta om man så vill. Vara djup. Jag behöver någon att dela det med. Det är nog mest det. Annars blir mina tankar spöken som äter upp mig om natten. Som inte lämnar mig ifred och som växer till stora monster. Och då är man inte längre så stor och stark, utan mest en liten lort.

Jag vill inte vara en liten lort.

.Rosie thomas och jag.

Jag har haft en så grymt rolig och galen helg, med bubbelbad, häxblandning i soluppgången och almost-catfight på dansgolvet. Och jag behövde det. Verkligen. Inte minst för att det är kul att ha roligt, men även för att jag fått en knuff ut ur min trygga bubbla och tvingats ta viktiga beslut. Om mig och om mitt liv, om min inställning och mitt värde. Det är jobbigt, men nyttigt. Och framförallt viktigt.

Jag vill inte ta någon skit. Jag vill bestämma över mig själv och mitt liv. Jag vill inte ha medlidande, jag vill ha omtanke. Inget tycka-synd-om, bara omtanke för att jag är jag och för att jag är värd det. Och det är en jävligt stor skillnad. Jag vill vara stark men också kunna våga vara svag, och låta mig falla mot någon som tar emot mig.

DET är vad jag vill. Inget annat.

.Falsk krupp.

Det har varit en händelserik vecka...

Nova-Li blev lite hostig i tisdags kväll, så jag bestämde mig för att hålla henne hemma från dagis i onsdags med förhoppning om att det skulle blåsa över lagom till helgen. Under onsdagen blev det sämre med hostan, det pep och bubblade om vartannat i bröstet på henne. Natten till torsdagen var hon het som en kamin och sov nästan ingenting. Ringde till BVC och fick en sen tid, och väl där fick Nova-Li inhalera adrenalin för att vidga lite i luftrören. Jag tyckte själv att hon verkade mycket piggare efter det, men under fredagmorgonen kräktes hon slem var riktigt dålig. Tillbaka till BVC och inhalera adrenalin 2 gånger, det gav ingen effekt så då fick hon Betapred (kortison). Det tycktes inte heller hjälpa, så vi blev skickade direkt till Barn på Sunderbyn. Vi blev inlagda på avd 44, och dessutom isolerade på vårt rum. Vi fick stanna till i söndags, och det var en kämpig helg med lite sömn och ett konstant speedat barn. Men hon behövde uppenbarligen medicinerna, så då får man ta det... Jag hoppas verkligen att Nova-Li inte blir ett "krupp-barn", och att vi ska behöva åka in akut varje gång hon blir förkyld, men risken finns ju. Tack och lov vet jag nu vad det är, hur jag ska göra, och att det finns hjälp att få. Idag mår hon bättre och det är nypremiär på dagis ikväll.

De senaste dagarna har jag försökt reda i allt kaos på jobbet, saker som jag var tvungen att släppa för att Nova-li blev dålig. Dessutom har en del sommarpersonal fallit bort, så schemat måste struktureras om än en gång... Nova-Li har varit med mig på jobbet en hel del, och jag har försökt tajma in hennes sovstund för att få nåt gjort. Är det det som kallas för VAB?

.Rusbus.

Är för trött för att trassla in mig i långa formuleringar pga följande:

• Vårrusning i torsdags kväll - 27,5 min och spänstig som en välmusklad shetlandsponny
• Alkoholrusning i torsdags natt - Hög promille och vilda dansmoves
• Avrusning i fredags förmiddag - 3 timmar i högklackat runt Lule och bakisångest de luxe

Sammanfattning - GALEN och HYSTERISKT ROLIG kväll med brudarna från jobbet, som satte djupa spår på många sätt!

Bjuder därför på lite bilder istället:

Ullis och ett smutsigt barn (tror det är mitt)

Söta söta Nova-Li


Conny, Mimmi och Nova-Li under Infjärden runt

Jag tömde kylen (för att städa), gick på toaletten och fann detta när jag kom tillbaka... cool tjej!


Tjoflöjt och godnatt!

.energi.

Ligger på en madrass i en lägga i Oslo. Mår gott, äter, sover till klockan 11.00 på dagarna, dricker vin, lever oplanerat och fångar dagen. Har alstrat energi som kommer att räcka länge framöver, och nu vill jag hem till min dotter och krama henne i all evighet. Barnvakten rapporterar normala humörsvängningar, helt i enlighet med flickebarnets ålder... känns bra, med anledning av mitt föregående inlägg. Det var nog bara rösten från en trött och sliten mamma som behövde få sova ut i en dag eller två.

Nu ska jag sova och drömma om sylt-kletiga små fingrar som plockar i mitt hår, söta russinpussar och innerliga kramar från en varm liten kropp på 14,5 kg.

(Och STORT GRATTIS till min fina pappa som fyller 68 idag! Kärlek.)